För varje dag som går känner jag större glädje inom mig. Jag vet inte riktigt varför men den finns någonstans där. Det är därför jag inte tar åt mig när folk går emot mig, när folk sätter käppar i min väg.. Även om det gör ont för stunden så vet jag att jag i slutändan ändå har det underbart med min underbara pojkvän som verkligen gör allt för att göra mig lycklig, mina systrar som hjälper mig med att befinna mig på min väg, en vän som jag uppskattar och som, trots sina egna svårigheter, står vid min sida och försöker göra sitt bästa och sen har jag mina föräldrar som är hur goa och underbara som helst. Som låter mig leva mitt eget liv, precis hur jag vill.

Jag har ett tillfälligt jobb som jag faktiskt trivs med, trots att oron över att vara arbetslös finns där. Men kollegorna är hur goa som helst, ungdomarna visar att dem uppskattar mig vilket leder till att jag mår bra och glömmer bort de jobbiga dagarna. Jag trivs med mina planeringar, börjar känna mig trygg i det och jag tycker om att jobba intensivt och noggrant.

Jag har fan i mig så jäääävla tur.