Djup.

Jag kollar på ett utav avsnitten från Grey's, av andra säsongen. Det är ett gammalt par där maken får reda på att hans fru har cancer och har 4-6 månader kvar.

Jag har alltid funderat kring det och har alltid trängt bort tanken. Man väljer att lämna sig helt och hållet för en person, att leva med den här personen och att älska i nöd och lust. Man blir, på ett underligt sätt, en och samma person. Man vet när personen ljuger, är nervös och massa hemligheter som ingen annan vet. Tänk er att just den personen försvinner, för alltid. Allt i ens tillvaro spricker helt och man är helt ensam. Ensam, och har ingen annan.



nemo saltat sobrius.


Speak up!


Kommentera inlägget här:


Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0