Nu köpte jag klänningen och är faktiskt stolt över mig själv. Sommar, kom hit nu! :) Det kanske inte är världens bästa nu på ekonomifronten men det kan vi blunda för. Jag är en student trots allt, och sånt är vi duktiga på. Att spendera och blunda för allt.

I vilket fall som helst så börjar kalaset snart och jag har inte ätit något alls. Jag hade stora förhoppningar om en fin måltid med mamma och pappa men icke sa Nicke. Jag älskar mat (och nu vet jag att Domaren tänker att jag tänker skryta om hur min mamma är bäst på allt, men det ska jag inte) och jag kan äta hur mycket som helst. Jag skulle, utan några svårigheter, kunna äta det mamma lagar idag och sedan äta massor på kalaset. Jag heter inte Marina av ingen anledning alls. Jag må vara dålig på matematik, bollspel och schack men äta kan jag. Det ska ingen ta ifrån mig. Iallafall inte nu, fast ni får gärna ta ifrån mig det runt mars/april då det är dags för mig att förstå att sommaren är på väg.

Jag vet att det kommer vara massa mat därborta men jag har aldrig smakat min grannes mat. Jag är alltid otroligt rädd inför middagar. Inte för att jag tror att det kommer bli den där hemska tystnaden eller något annat, utan för att jag inte ska gilla maten. Alla vet att jag äter som bara den, så det skulle se otroligt misstänksamt ut ifall jag bara petade på maten. Då slutar det med att jag tvingar i mig all mat och hoppas på att ingen insisterar på att jag ska ta en portion till. Varför måste jag älska mat så mycket?