Jag var och åt middag med mina vänner. Vänner jag inte har sett på år och dar. En av dem pratar jag inte längre med. Den andra har vi i gänget haft upp och ner gångar med. Men nu är det bättre, mycket bättre mellan oss och E, upp och ner-flickan.

Jag trodde att middagen skulle vara förfärlig, uttråkande och besvärlig men istället blev den ganska trevlig faktiskt. Vi pratade en hel del minnen och började sakna gamla tider. Nu är saker som det är och man kan inte göra något åt saken men jag var iallafall glad över att vi kunde vara i samma rum och bete oss som vuxna. Tro mig, jag har det väldigt svårt att bete mig som vuxen. En applåd till Marina.

Tack för en trevlig kväll, flickor och Uncle Sam.