Så här är det. Jag har vissa vänner som jag bryr mig mer än andra. Jag har lärt mig genom åren att vissa vänner ÄR mer värda än andra, vissa bryr sig mer och engagerar sig i vännens liv. Jag har alltid haft svårt för att öppna mig för människor, speciellt då mina egna vänner. Sedan träffade jag en tjej som jag verkligen fäste mig vid, som jag öppnade mig helt och hållet för. Henne kunde jag berätta allt till och så var det i många många många år. Det var alltid jag och hon. Bästisarna.

På senaste åren växte vi isär (det är mer hennes åsikt, inte min) och hon bestämde sig för att bryta vänskapen helt. Av många anledningar, men mestadels är det enbart missförstånd. Jag hade valt att öppna mig helt för henne, att verkligen våga säga allt i tron att hon verkligen brydde sig. Det visade sig senare att hon totalt sket i det. Jag var verkligen ledsen över hur hon behandlade mig, vår vänskap och hur stolt hon var över att säga att hon skiter i min vänskap. Jag ville prata ut, försökte få henne att tänka förnuftigt för jag hade, har fortfarande, en förklaring till mitt beteende. I samma veva känner jag att jag har förlorat en annan tjejkompis, eftersom hon har visat tydligt och klart vems sida hon står på, utan att ha hört min version. Jag har konfronterat henne, men hon väljer att smita undan. Jag bryr mig inte, för jag vet att jag aldrig skulle behandla en människa på det sättet. En sak jag har lärt mig är att det är inte värt att kämpa för människor som inte ens kan ägna en halvtimme åt att prata ut och stå för det man har gjort!

Jag förlorade i vilket fall som helst min bästa vän, men jag fann något ännu bättre. Två otroligt underbara människor. Jag har länge känt Asrin och Soma, vi har haft våra fina stunder. De har faktiskt varit dem enda två tjejkompisar som jag aldrig har tjafsat med, som aldrig har sagt något negativt om mig. Som många vet har jag väldigt svårt att komma överens med tjejer och umgås hellre med killar. Men dessa två är annorlunda för de kommer direkt till mig och säger vad de tycker om mig. Ärlighet är något dessa två tjejer inte saknar. Jag vet att jag inte är världens bästa kompis ibland, då jag har problem med att öppna mig. På senare tid har jag känt att jag kan prata om vissa saker mer och att de lyssnar utan att tänka på annat. De koncenterer sig på mitt problem, diskuterar det och tycker absolut inte att jag tar för mycket plats. Jag gör samma sak för dem.

Nu har jag babblat massor, men jag är väldigt tacksam för dessa två tjejer för de kanske inte vet om det, men de gör sjukt mycket för mig. Tack vare Asrin och Soma så vågar jag öppna mig igen och dem stressar mig inte på något sätt. De är där för mig, som vänner ska vara. De går inte bara sin väg så fort problem dyker upp, utan dem stannar kvar och diskuterar. De säger vad dem har på hjärtat, de tar emot kritik på det bästa sätt som finns och de lyser upp min vardag. Dessutom älskar dem min pojkvän, trivs i hans sällskap och är supertrevliga mot honom. Jag får alltid frågor om hur det är mellan oss, hur han mår och hur det går för honom i livet och lyssnar på mitt svar.

Tack tjejer! :)