Broar.

Jag har tänkt igenom en hel del, om hur livet kan börja och sluta. Jag har tänkt på en massa personer som har kommit in i ens liv, betytt en massa för att sedan försvinna helt. Många går igenom livet och tror att man enbart kan leva hur man själv vill, aldrig försöka förstå någon annan och ändå få förlåtelse i slutändan. Det fungerar inte så, det går bara inte. För varje misstag man gör här i livet så sårar man någon, varje handling är inte för en själv utan för någon annan.

Jag vill gärna leva mitt eget liv, köra mitt eget race... Men jag kan inte göra det hur som helst, jag har andra i min omkrets som jag måste visa respekt för. Jag kommer alltid tänka på mitt agerande, hur det påverkar och vad konsekvenserna kan bli just för att jag vill inte såra andra människor bara för att jag ska känna att jag lever ut mitt liv. Hur kan jag leva ut mitt liv och vara lycklig när de som står mig närmast såras av det?

Ett misstag går att glömma, andra misstaget går att förlåta.. Men efter det? Hur många gånger ska man be om ursäkt och tro att man blir ursäktad? Allt har sin gräns, och ibland blir vissa broar brända. Ibland är det för sent.

nemo saltat sobrius.


Speak up!


Kommentera inlägget här:


Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0