Vilken dag... Det började igår, med den där människan som lyssnade på världens musik tills tre-fyra på kvällen. Jag höll på att skjuta mig själv. Jag vaknar klockan 06:30 och vill verkligen sova kvar i sängen, men man gör det man måste. Jag rusar iväg till bussen och får stå ett bra tag tills den kommer, just för att jag alltid ska stressa ihjäl mig.

Tentan gick ju åt helvete, då jag var så trött. Jag kunde verkligen inte koncentrera mig alls, men jag försökte. Jag svarade på allt och jag hoppas att det räcker för ett G, ibland måste man acceptera att allt inte kan vara perfekt. Åh, så.. När jag skulle hem så skulle syrran hämta upp mig men eftersom jag skrev tentan snabbt, så låg hon fortfarande i sängen och sov. Så jag fick gå hela vägen, där jag tänkte ta bussen för att komma hem. Det var för kallt, jag hade huvtröjklänningen och det är rätt så långt att gå. Jag missar självklart bussen, men den lyckas ändå blöta ner mig. Ja, jag var inte direkt lycklig.

När jag kom hem var jag så sjukt trött, men jag var tvungen att packa. Snacka om packning, det blev en massa påsar (ja, inga kartonger denna gång heller!) och allt blev tungt. Sååååå jobbigt, men ändå jobbigare blev det när jag kom hem. Vart ska allt få plats? Den frågan har jag fortfarande inte fått svar på.