Hela familjen har packat ihop lite saker, slängt iväg en MASSA och sorterat en hel del. Mamma och pappa tog ner en massa lådor från vårt förråd, medan jag var ute med As och Soma. När jag kom hem låg det två stora kartonger med böcker, mina böcker. Jag slängde en hel del just för att det var pocket, men jag kom på hur mycket jag egentligen älskar att läsa. Jag har inte gjort det på ett tag, ett bra tag just för att jag har fastnat framför datorn och ja, en massa. Men men.. Det ska nog förbättras.

Medan jag kastade, rotade och sorterade så upptäckte jag saker från min tid på dagis. Då man började rita och sånt trams, vilket var roligt. Tyvärr har någon tagit bort bilderna på mig (säkert mamma) så dem fanns ju inte kvar, men mina teckningar var där. Jag skrattade väldigt mycket, men insåg en sak i samma veva. Jag höll mig alltid innanför linjerna, även då jag var liten. Jag har upptäckt att Emily har jätte svårt för att rita inuti linjerna i hennes målarbok, men jag höll mig verkligen så gott jag kunde INNANFÖR. Sedan var det en massa välkonstrukterade bilder, där man ser att jag la ner en massa arbete på att få det så snyggt som möjligt. Sedan såg jag lite papper från då jag började skolan (ettan, tvåan och kanske trean) där jag insåg att jag var "planeringsfreak" redan då. Jag gjorde en check-lista på allt jag skulle göra, jag hade en liten almanacka där jag skrev ner allt. Då menar jag verkligen allt.

Det var roligt att se hur jag har utvecklats, men samtidigt så tycker jag inte att jag har förändrats. Jag är den personen jag var redan i dagis, en som ständigt håller sig innanför linjerna och vill ha perfektion. Jag är fortfarande en människa som MÅSTE planera för att må bra, som måste veta vad nästa steg är. Jag är fortfarande en människa som lägger väldigt mycket tanke i ett arbete och ser till att det blir bra. För att själv må bra. 

Men en sak som har förbättrats är väl min blyghet, för att i dagis var jag väldigt blyg av mig. På framsidan av dagisboken så stod det: "I början var Marina otroligt blyg och vågade inte prata men med tiden så blev hon en väldigt pratsam tös", vilket stämmer så bra på mig nu. Jag är blyg, ibland lite för blyg men jag vågar lite mer för varje dag. Jag är inte direkt den som står och skriker rakt ut, men jag har slutat lägga så stor fokus på vad andra tänker om mig. Förut vågade jag knappt hosta för att jag var rädd att folk skulle titta på mig i klassrummet, nu kan jag inte bry mig mindre om det. Det är dessa små saker som i slutändan har en betydelse. Dock stämmer dagisfröknarnas beskrivning av mig, för jag behöver lite tid tills jag kan prata med någon, för jag har lite svårt att anpassa mig till nya människor. När jag väl har lärt känna människan/människorna så går det inte att få stopp på mig.

Tänkte bjuda på några bilder och ett diplom.



Min familj! :)



En väldigt ful bild av mig!
HAHA!

 

Jag spelade rätt så mycket schack när jag var yngre, och fick vara med i en tävling när jag gick i klass fyra.
Min klass vann inte, men jag fick en resa med Silja Line/Viking Line. :)
Vi mötte elever från Ryssland, som då vann med all ära, de var otroligt duktiga!