Mitt och Domarens förhållande har varit som en berg-och-dalbana de senaste veckorna. Vi gör slut, blir ihop igen för att göra slut igen. Allt för att han inte kan öppna sina ögon och inse vad han sysslar med. För att han aldrig kan ta ansvar och kämpa.

Jag har på senaste tiden insett att han aldrig kommer ändra på sig och jag kommer stå fast vid mina åsikter. Därför kommer vi inte kunna fungera tillsammans igen. Vi har sakta men säkert glidit ifrån varandra, och han lät det ske. Trots att jag försökte visa det för honom hundra gånger. Jag har fått nog, av honom och av andra människor som tror att de ska bestämma. Jag är hellre ensam och förstår min situation än låta mig luras gång på gång.

Missförstå mig inte - Domaren är perfekt, för mig. Han har inte gjort något fel. Jag älskar honom. Men ibland räcker inte kärlek till, speciellt inte när det finns människor som står mellan. Det går att kämpa emot, men inte när man står ensam och sin älskande tillsammans med dem. Det går bara inte. Jag klarade inte av att göra det själv.

Hellre ensam än fylld med falska förhoppningar.