Alla som känner mig vet att jag vill ha barn. Snart och många. Jag vet inte varför men jag känner bara att jag vill det, att det är mitt mål med livet. Alla känner olika, men jag känner på det här sättet. Jag satt och tänkte på graviditet och barnuppfostran idag och kom på att det lär dröja för mig. Ett bra tag. Åtminstone tills jag är 25-26. Det är SÅ många år kvar och jag orkar egentligen inte vänta.

Dock kommer jag ha sååå mycket annat att tänka på. Detta år kommer rusa förbi med plugg och ständigt väntande på att få ta examen. Efter det är det jobb som gäller - tänk er vad spännande. Ja, ett år efter blir det nog ett bröllop och sedan vill man njuta av att vara gifta. Bara vi två. Jag vill ha möjlighet att resa runt när jag vill, hur länge jag vill tillsammans med min man. Jag vill att vi båda ska göra allt vi velat men inte kunnat innan vi skaffar barn. Jag vill ha en stadig ekonomi, att min man har en stadig ekonomi, ett hem som är bra för våra framtida barn.

Jag vill kunna köpa ALLT till mina barn. Allt som behövs för barn. Leksaker, bra sängar, dem bästa vagnarna och massa kläder. Men framför allt - en massa kärlek. Vilket jag tvivlar på att dem kommer sakna. De kommer ha världens bästa mor och farföräldrar. Åh, jag längtar! :)