Trött.

Vad jag är trött! Helt otroligt! Jag somnade på tåget (med världens fulaste grimas, kan jag tänka mig! haha). SÅ trött är jag. Jag ska snart göra klart min lunch och sedan krypa in i sängen.

Imorgon är min sista dag på praktiken. Det kommer bli skönt att slippa vakna 06:00 varje morgon, men för övrigt är det väldigt ledsamt. Jag gillade skolan, lärarna och speciellt eleverna. Alla är rara och gulliga (självklart är vissa mer rara än andra, men men..). De är så söta, men utan att egentligen förstå det själva. De ser tuffa ut på utsidan men när man lär känna dem inser man att dem faktiskt endast är barn. De är fortfarande små, osäkra och förvirrade. Tyvärr lyckas de dölja det så himla bra eftersom de tror att man inte kan vara där för dem, men jag vet hur jag kommer vara som lärare. Jag vet hur jag är som person och min personlighet kommer att prägla mitt yrkesval. Jag kommer försöka vara där för dem, inte bara som lärare men även som vän. Jag tror att många ungdomar behöver det - någon som inte är deras förälder men ändå vuxen. Någon som inte står och pekar med pekfingret och skriker ajabaja. De behöver någon som förstår deras sitution, som lyssnar och inte dömer.

Ni kanske tycker att jag överdriver men jag tycker att en lärares roll är mycket mer än bara lära ut. Barnen tillbringar mest tid i skolan och därför fungerar lärarna som en "extra mamma". Många lärare blir för trötta av sitt arbete och väljer därmed bort att bekymra sig över elevernas problem. Jag kommer inte bli en sådan lärare och jag ska undvika det till varje pris.

Jag kommer sakna dem små jävlarna. De var faktiskt helt underbara elever. Alla speciella på sitt sätt och jag önskade att dem förstod hur speciella dem är.




Speak up!


Kommentera inlägget här:


Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0