Åh, jag hade ingen aning om att man kunde gå från att älska någon till att praktiskt taget vilja radera bort personen ur sitt liv. Jag kan inte förstå hur man kan tappa all respekt för en människa på tre-fyra sekunder! Jag kan inte förstå hur jag kan ha tillåtit en sådan idiot få vara en stor del av mitt liv.

Jag kan inte förstå hur jävla idiotisk du är! Vilket jävla as du kan vara och att du gör det såååå jävla lätt för mig att lämna dig. Jag har aldrig varit såhär arg, och det enda du kan göra är att ta det som ett jävla skämt. Att det är något som kommer gå över snart. Fattar du inte? Det har pågått i 7 månader nu! Det finns en gräns, även om det är mitt tålamod vi talar om. Jag har fått nog. FATTA DET NÅGON JÄVLA GÅNG!!!!!!!!!!!!!

Jag förstår verkligen inte hur man kan påstå att man älskar någon och sedan sticka ner huvudet i sanden när ett problem uppstår. Jag förstår inte hur du kan se mig lida, den du påstår att du älskar, när du vet att du har lösningen i dina händer. Du vet att du kan göra något åt saken, men du väljer att inte göra det. DU väljer det. Inget annat. Våga påstå något annat. Du har valt det från allra första början. Jag gav dig tid, varje gång du bad mig om tid fick du det. Nu ber du mig om det återigen, men det är försent. Försent.

Jag behövde en enda sak från dig. En enda sak. Att du står på dig, att du vågar kämpa för något du "vill". I slutändan är det inte du som är idioten. Utan jag, som har gått på dina lögner under alla dessa månader.