Min morgon började INTE bra. Men äh, orkar inte ens bry mig längre. Det värsta är när folk (läs: Domaren) tror att man kan vara på glatt humör HELA tiden. Om jag precis har fått ett dåligt besked för fem minuter sen, hur fan ska jag kunna le och skratta med honom? Han förstår inte varför han måste ta smällen, men vad spelar det för roll egentligen? Det hade kunnat vara vem som helst och jag hade inte kunnat vara trevlig, om jag precis har fått ett dåligt besked. "Ja, allting ordnar ju sig", säger han då. Men ja, allt kommer ordna sig.. Säkert. Men inte på en gång. Jag behöver vara arg, ledsen och strunta i att jag måste le och vara glad. Jag orkar inte med det hela tiden.

Nu är det städning. Idag kommer mamma hem från Jerusalem. Ville få tag på henne och be henne köpa YSL till mig, för min lilla guldpenna har nämligen tagit slut. :(