Fredag.

Man vaknar upp, tänker på att dra iväg till träningen. Förväntar sig att denna fredag ska vara lik alla andra fredagar man har haft. Man ser fram emot kvällen, då man ska träffa sin älskling och bara umgås med systern. Och då, från ingenstans, händer allt. Allt vänder sig, allt försvinner. Jag ser inte fram emot dagen, kan jag säga. Så mycket ledsamhet, svek, tårar och skrik. Jag orkar inte mer. No mas.


Speak up!
Anonym

Hoppas att allt löser sig :(

2010-04-09 @ 16:33:29


Kommentera inlägget här:


Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0