Långt inlägg.

Jag har så mycket inom mig men jag har inte haft kraft/lust att skriva här men mot alla odds sätter jag mig framför datorn bara för att lätta på hjärtat en aning.

Jag är så jävla trött på människor i min omgivning. Jag tål inte de flesta längre. Jag vill inte vara någon del av någons liv. Jag vill bara att ni alla försvinner, tar ett steg tillbaka och håller ert avstånd från mig. Vissa äcklar mig, vissa orkar jag bara inte med.

Det finns en kvinna på den här planeten som jag bara vill örfila så jävla hårt. Jag fattar inte (och kommer nog ALDRIG att förstå) varför Gud ger henne så mycket tur när hon är helt svart inombords. Och allt utanpå är ändå falskt men hon tror att folk anser henne vara en "naturlig skönhet." Låt mig skratta en stund..... Så. Jag hatar sådana människor som henne, som bara utnyttjar. Hon är världens ängel när hon vill något men så fort vi inte kan ställa upp så känner hon inte oss längre. Inte för att jag bryr mig men väx upp, kvinna. Sluta tänk på de små fjuttiga detaljerna i ditt patetiska löjliga liv och se helheten din skata! Det värsta är att det finns vissa (nämner inga namn här) människor som tror att hon är så snäll och fin. Jag längtar till den dagen ni får se hennes riktiga jag och då kommer jag stå där och säga: JAG SA JU DET!

Jag ogillar även människor som knappt hör av sig längre, bryr sig inte ens om ens liv eller ens frågar något så fort man har fått en "manlig vän" i sitt liv. Ni är så patetiska. Seriöst. Vad är det med tjejer och förlora vettet när de får någon? Vad? Ni får en kille och då är era liv helt fullständiga? Vissa människor trodde jag aldrig skulle ändra sig men där ser man hur fel jag hade. Det räckte med en blick från det andra könet och du försvann. Inte för att jag bryr mig, tror jag struntade i dig samma sekund som du valde bort oss men bara så du vet: Patetiskt. Du gick runt och skrattade åt folk som gjorde EXAKT SAMMA SAK SOM DU GÖR NU. Du är vad man skulle kalla ett sorgligt fall.

Jag ogillar även att vissa människor inte kan ta tummen ur arslet och göra saker. Jag hatar den här eviga väntan. JAG HATAR DET! Jag hatar att DUUUU inte tycker att det är fel heller utan det är ju helt "förståeligt" att vissa människor beter sig sådär. Ja, såklart. Nej, Marina ska fucking anpassa sig hela jävla tiden. Inte nog med att alla i hennes omgivning försvinner sakta men säkert för att de är svinaktiga jävlar men nu måste jag stå ut med vissa människor som varken visar mig respekt eller ödmjukhet. Och Du, speciellt. Du har förändrats av alla människor. Du har varit från perfekt till största idioten.

VAD FAN ÄR DET MED ER MÄNNISKOR?

Inte undra på att jag är så trött på allt just nu. NI är fan äckliga människor som förstör mina dagar, min glädje. Ni är som Dementorer som suger ut all glädje. Försvinn ur mitt liv istället. Så jävla irriterande.

Inte nog med det har jag tusen saker att göra och jag hamnar bara mer och mer efter. Jag har världens ångest över det. VÄRLDENS ÅNGEST. Jag har så ont i hela kroppen på grund av restless legs skiten, som jag såklart ska ha. För varför i all världen ska Marina få sova något? Nejnej, hon ska bara ligga halvdöende i sin säng och hata sitt liv samtidigt som jag hör era jävla skitröster i min omgivning. Stick. För mig är det bara bara bara bara bara bara bara min familj och inget annat. Vänner, grannar, vissa kusiner.. Dra. Försvinn. Ni betyder inget för mig. Ni förpestar bara mitt liv.



Speak up!


Kommentera inlägget här:


Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0