Det fanns en massa man var betuttad i när man var liten.. men ingen var ens riktiga kärlek. Fram till sommaren 2001 iallafall. Jag måste erkänna att Domaren var min första kärlek. Vi träffades i Syrien för första gången (egentligen träffades vi ett par gånger då vi var små men ingen av oss minns det) och därför räknar jag 2001 som första. Jag kommer ihåg vissa saker, vissa minnen som hände under den resan men det mesta har bleknat bort. Det enda jag skulle vilja ha är en bild från den tiden men jag vet att jag skrev dagbok.. undrar vart den är?

Vi höll handen, vi tittade på varandra och vi retades. Han påstod att han var så söt att han inte behövde ha socker i teet. Jag tyckte att han var största nollan. Han hade en flickvän då också, som jag fick reda på. Han blev röd när jag sa att jag hatade det namnet. Precis som småbarn gör. Efter det dog det ut men vi höll ändå kontakten på ett eller annat sätt. Datorer hade ju uppfunnits då! Jag lekte självklart dryg och stolt så jag blockerade honom från MSN. Jag tillät då och då, när jag var uttråkad. Efter gymnasiet hittade vi varandra på playahead (yupp, some old shit!) och vi skrev en massa. Han hade flyttat till Malmö för att plugga och vi båda hade varandra mestadels för att fördriva tiden... men det rann ut också. Ganska snabbt. Vi hade våra liv och ja, han tog aldrig riktigt tag i "oss" och jag ansträngde inte mig.. istället tröttnade jag.

Sedan fann vi varandra på en förlovningsfest, året var då 2007. Då tog Domaren tag i det hela. Det klickade ganska snabbt och utan att tänka på det blev vi ett par den 14 september 2007. Vi hade a good run, som man säger. Jag tycker faktiskt att det ändå är gulligt att det fanns kvar så länge och att han ändå var min första kärlek. Inte 2001, utan han blev det 2007, som min pojkvän då. Det är ett underbart minne, vilket som.

Såhär såg jag ut första gången jag träffade honom.
Jag döööör varje gång jag ser den.
Var jag SERIÖS med klänningen?!