En sak jag är jävligt glad över är att jag sällan blir avundsjuk.

Tänk er och gå runt på denna planet och ständigt känna avund. Jag VET att folk är snyggare, vackrare, rikare, har mer vältränad kropp än vad jag har, är lyckligare, har det lyxigare, har mer tur... Jag är fullt medveten om det men så länge jag har människor som lyfter mig upp i skyarna behöver jag aldrig bry mig om andra.

Det är så sorgligt när jag ser er gå runt och vara det. Hur ni vänder och vrider på allt för att vi ska misslyckas så att ni kan skina. By all means; shine as much as you like sweetie because I don't give a fuck. Jag har aldrig och kommer aldrig bli en avundsjuk människa och jag tror jag måste tacka er för det. Jag ser hur sorgliga ni är och undviker att bli på samma vis. Jag blir såklart ledsen när jag ser att ni aldrig kan bli glada för min/vår skull men det är ert problem för jag glädjer mig när saker går bra för er. Det tänker jag fortsätta med.

I slutändan är det jag som kommer vara lycklig med min lilla träflöjt medan du sitter där på toppen av dina pengar och avundas mig. Är inte livet så jävla ironiskt?