Jag har senaste timmen suttit och tittat på dokumentärer om armeniska folkmordet. Min farfar överlevde folkmordet men tyvärr har jag inte haft turen att få träffa honom, få höra hans historia och hans kamp. Men det fick min farmor som senare även berättade för min pappa. Min gammelmormor överlevde folkmordet, något hon berättade för bland annat min mamma och som jag har fått ta del av. Jag har många händelser som har berättats från generation till generation, där ungturkarna plågade armenier. 

Jag har dock alltid försökt lägga undan hat för turkarna idag. Vi måste tänka på att det var DÅTIDENS turkar men sedan läser jag kommentarer som kommer efter dokumentärerna, från just turkar. Då kokar ilskan inom mig. För när jag tittar på alla döda kroppar, på alla svältande barn och kvinnor som har plågade blickar riktade mot kameran kan jag inget annat undra än om det kanske är min faster, min gammelmormor eller att det kanske är min farfar just på den bilden. Men det kommer jag inte få veta eftersom turkarna hann döda alla, hann utrota hela min historiska bakgrund. 

Vad tjänar man på att skriva att man vill hitta alla döda kroppar så att man kan pissa på dem, att man önskar att alla kristna i världen dör, att vi förtjänade att lida för att vi är armenier och för att vi är kristna, att kvinnorna var horor och ville bli våldtagna, att de stackars små spädbarnen förtjänade att få huvuden krossade mot en sten eller att dagens armenier ska buga och visa respekt för sin herre Turkiet och Atatürk? Skämtar folk med mig? Är detta seriöst? Det värsta som finns är att dessa människor kallar sig själva för muslimer men snacka om att ni har misstolkat religionen totalt fel då. Ni är den gruppen som ger islam ett dåligt rykte. Jag skäms så himla mycket över att det finns sådana människor, som verkligen inte har NÅGON respekt för andra människor.