Jag har många anledningar att blicka bakåt, se på saker som har hänt, människor man har förlorat längst vägen. Men i slutändan; vad är det bra för? Det som har hänt har hänt och kan aldrig ändras, det handlar mer om att bara ta tag i det och acceptera det. Gällande människorna man har förlorat så finns det faktiskt inte en enda jag kan känna att jag saknar utan snarare en lättnad över att inte ha dem i mitt liv. För i det förflutna är det ett evigt mörker med massa jobbiga minnen, svårigheter och en massa hinder. Även om det finns vackra minnen så behöver man inte titta bakåt och minnas det dåliga. Jag har ju ljuset framför mig.