Vixies mostrar kände också! :)



Jag är inte sådär överförtjust att folk rör mig, har aldrig varit det. Nu när man är gravid vill folk hela tiden klappa en på magen, men igår fick systrarna känna. För de får, när de vill. Hon sparkade och de fick bli en del av hennes "liv" också. Det var en magisk känsla. Svårt att förstå! 

Mina systrar är allt för mig. Vi har växt upp som ett, och vi har även insett att många har haft svårt för att vi alltid väljer varandra som stöd. Fast det är så vi har vant oss. Carin har alltid varit vår stödpelare som tar tag i saker och Jenna har alltid varit MIN lilla bebis, som jag var mammig mot. För mig kommer Gena alltid att vara lillplutten, och nu ska hon flytta. Jag varnade Suhel om att jag kommer gråta som bara den, och bara av att säga det fick mina ögon att tåras. Jag kommer att hålla fast vid Carin och inte låta henne flytta med. Någon syster måste jag ha kvar ju! 

Nej, min dotter kommer att få två underbara mostrar som kommer att älska henne villkorslöst. Att de fick vara en del av min graviditet igår var väldigt uppskattat. Det värmer i mamma-hjärtat. 




Speak up!


Kommentera inlägget här:


Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0