En torsdag, en helt vanlig torsdag.
På förmiddagen var det begravning och det var svårt att hålla tillbaka tårarna. Det var mycket man hann fundera kring livet och döden. Man ska leva i nuet, och aldrig hata eller ha negativa tankar. En sak jag är glad över är att jag faktiskt inte hatar människor, även om det är folk jag själv har valt att ta bort från mitt liv. Alla har haft sin mening och jag kom på att livet är för kort för att hata, tänka elakt om andra och att vara elak.
Jag kommer alltid att vara mig själv, och det innebär att jag alltid förlåter, att jag alltid ställer upp och är bara där för någon. Det är då jag mår som bäst, när det jag gör betyder något för någon annan. Det är egentligen det som räknas i slutändan, inte hur många man hatar och som hatar en tillbaka. När jag avslutar mitt liv här på jorden vill jag vara omringad av människor som JAG har gjort mycket för, vänner eller fiender. Jag vill att folk ska veta att jag aldrig hatar, att jag aldrig tar bort en hjälpande hand eller struntar i någon som vågar stå för sina misstag.
Livet ÄR för kort.
Jag lägger upp en gammal klassiker och detta citat har hjälpt mig så mycket. Alla
människor som jag har mött i livet har något de brottas med, som har format dem till att bli såsom de är. Tänker man så, då är det lättare att bara låta saker få vara.
Man behöver inte ha alla i sitt liv, men man kan få bort all hat.
Speak up!
Trackback
