99 år sedan - vart är erkännandet?

Nästa år blir det 100 år sedan folkmordet ägde rum. Fortfarande inget erkännande från Turkiet. 

Jag satt och kollade igenom bilderna från folkmordet igår och jag kan inte låta bli att tänka om de på bilderna kanske är mina släktingar. De enda som lyckades fly var min farfar och min mammas mormor. Enligt farfar avrättades hans bröder genom hängning och det finns bilder på män som hängdes, jag kan inte låta bli att tänka om det är dem. Jag kommer aldrig att få veta. 

Jag har aldrig varit i Armenien, jag kan inte läsa eller skriva på armeniska på den nivån jag skulle vilja och jag kan inte prata flytande armeniska. Fast jag är ändå stolt över mitt ursprung. Vi var det första landet som vågade bli kristna officiellt och vi har haft en mörk historia av folkmord och förföljelse men ändå växt som land. 

Jag hoppas verkligen att Victoria värnar om sin del som armenier också. För mig är det viktigt att hon tar till sig de armeniska och syrianska traditionerna och för dem vidare när jag och hennes pappa inte är med henne längre. 

Man ska aldrig glömma.




Speak up!


Kommentera inlägget här:


Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0