Ja, idag lär nog vara en sån där tråkig dag, förutom att jag kommer att träffa några av tjejerna. Asrin åker iväg den 28, nu på lördag. Hon är borta ett väldigt bra tag faktiskt och det kommer bli väldigt trist utan henne. Jag hoppas att det sker något NU och att jag åker bort, någonstans. Vad härligt det skulle vara, att bara komma bort från allt och bara ta det lugnt. Ladda batterierna för nästa period av sitt liv.

Jag ska nog jobba några timmar idag, träffa tjejerna och sedan MATCH! Vilka hejar ni på?

Det har varit en väldigt tråkig dag idag. Jag har bara suttit hemma, jobbat lite, tittat på fotboll (hatar Tyskland) och sedan.. ingenting. Mina systrar försöker muta mig med kärleksmums och myspys, men jag vet inte. Eller jo, jag vet. JAG SKA ÄTA! :)

Imorgon ska jag vakna tidigt, hoppa in i duschen, gå till läkaren och sedan jobba lite. Eller väldigt mycket jobb ska det bli imorgon. Typ, flera timmar.. WOW! :) HAHA... Domaren är sjukt avundsjuk på mitt jobb och sökte själv till den. Jag vet inte varför men det känns inte som ett jobb. Det känns som om någon kommer att dyka upp närsomhelst och skrika: HAHA, lurad! Att du skrev så många artiklar! HAHAHAHAHA!

Blir faktiskt ledsen när jag tänker på det för det skulle vara jätte skoj att få pengar och kunna njuta av sommaren, dessutom är det snart min syrras, mammas och Domarens födelsedag i september. Det blir även ett år för mig och Domaren i september, så det är mycket att ta i. Jag vill verkligen njuta :) Sedan ska jag försöka hitta en lägenhet och det kommer ju kosta en massa.

Men men, nu ska jag nog mysa lite med systrarna och titta på Anthony Hopkins (älskar honom). Han är så jävla cool.

Så här är det. Jag har vissa vänner som jag bryr mig mer än andra. Jag har lärt mig genom åren att vissa vänner ÄR mer värda än andra, vissa bryr sig mer och engagerar sig i vännens liv. Jag har alltid haft svårt för att öppna mig för människor, speciellt då mina egna vänner. Sedan träffade jag en tjej som jag verkligen fäste mig vid, som jag öppnade mig helt och hållet för. Henne kunde jag berätta allt till och så var det i många många många år. Det var alltid jag och hon. Bästisarna.

På senaste åren växte vi isär (det är mer hennes åsikt, inte min) och hon bestämde sig för att bryta vänskapen helt. Av många anledningar, men mestadels är det enbart missförstånd. Jag hade valt att öppna mig helt för henne, att verkligen våga säga allt i tron att hon verkligen brydde sig. Det visade sig senare att hon totalt sket i det. Jag var verkligen ledsen över hur hon behandlade mig, vår vänskap och hur stolt hon var över att säga att hon skiter i min vänskap. Jag ville prata ut, försökte få henne att tänka förnuftigt för jag hade, har fortfarande, en förklaring till mitt beteende. I samma veva känner jag att jag har förlorat en annan tjejkompis, eftersom hon har visat tydligt och klart vems sida hon står på, utan att ha hört min version. Jag har konfronterat henne, men hon väljer att smita undan. Jag bryr mig inte, för jag vet att jag aldrig skulle behandla en människa på det sättet. En sak jag har lärt mig är att det är inte värt att kämpa för människor som inte ens kan ägna en halvtimme åt att prata ut och stå för det man har gjort!

Jag förlorade i vilket fall som helst min bästa vän, men jag fann något ännu bättre. Två otroligt underbara människor. Jag har länge känt Asrin och Soma, vi har haft våra fina stunder. De har faktiskt varit dem enda två tjejkompisar som jag aldrig har tjafsat med, som aldrig har sagt något negativt om mig. Som många vet har jag väldigt svårt att komma överens med tjejer och umgås hellre med killar. Men dessa två är annorlunda för de kommer direkt till mig och säger vad de tycker om mig. Ärlighet är något dessa två tjejer inte saknar. Jag vet att jag inte är världens bästa kompis ibland, då jag har problem med att öppna mig. På senare tid har jag känt att jag kan prata om vissa saker mer och att de lyssnar utan att tänka på annat. De koncenterer sig på mitt problem, diskuterar det och tycker absolut inte att jag tar för mycket plats. Jag gör samma sak för dem.

Nu har jag babblat massor, men jag är väldigt tacksam för dessa två tjejer för de kanske inte vet om det, men de gör sjukt mycket för mig. Tack vare Asrin och Soma så vågar jag öppna mig igen och dem stressar mig inte på något sätt. De är där för mig, som vänner ska vara. De går inte bara sin väg så fort problem dyker upp, utan dem stannar kvar och diskuterar. De säger vad dem har på hjärtat, de tar emot kritik på det bästa sätt som finns och de lyser upp min vardag. Dessutom älskar dem min pojkvän, trivs i hans sällskap och är supertrevliga mot honom. Jag får alltid frågor om hur det är mellan oss, hur han mår och hur det går för honom i livet och lyssnar på mitt svar.

Tack tjejer! :)

De andra sakerna jag gjorde var en muffins, en svamp och en Hello Kitty look-a-like som jag kallar den. Dessa har inte magneter, utan de är till för halsband. De saknar öglan, men dem har jag redo här bredvid mig :)