Håller Arbetsförmedlingen koll?

När jag tog studenten kände jag att världen var min, att jag kunde göra allt jag någonsin velat. Min klänning var vit och kort, min röst försvann bland alla andras, glädjen var enorm och stunden var minnesvärt. Kort sagt, man var ung och extremt dum. Någon månad efter hamnade jag hos Arbetsförmedlingen och sökte jobb. Jag behövde inte stanna där så länge eftersom jag fick napp, Bauhaus ville ha praktikanter. Det lovades jobb, det lovades lön och erfarenhet som skulle vara värdefullt i framtiden.

Jag vaknade klockan fem varje morgon och gick till vad jag numera kallar för grottan där glädjen gömde sig och sakta dog ut. Jag fick de tyngsta jobben, cheferna hunsade runt mig som en hund och de anställda hade äntligen någon de kunde göra narr av. Men jag valde att inte se det eftersom det fanns någon som jag behövde då och som de flesta nittonåringar behöver, nämligen pengar. För Arbetsförmedlingen sa att det är många som får anställning efter deras praktikplats men då måste man jobba väldigt hårt. Så flitig och naiv som jag var jobbade jag på och sa inte emot när någon bad mig att bära vasar som vägde över trettio kilo tvärs över rummet för att dagen efter tvingas bära tillbaka dem på grund av missförstånd mellan avdelningscheferna. Men Arbetsförmedlingen lovade och nästan garanterade att jag skulle få jobb för BAUHAUS tyckte att jag jobbade på jätte bra.

Efter tre månader visade det sig att jag inte skulle få jobbet, och inte heller någon annan som kom Arbetsförmedlingen hade skickat. Jag gav min handledare på Arbetsförmedlingen en rejäl utskällning och praktiskt taget trampade på hennes metoder, hennes arbetssätt och moral. Någonstans där emellan bad jag henne att dra åt helvete när hon sa att jag i alla fall fick erfarenhet. Jag bestämde mig sedan för att flytta över min näsa ner till böckerna och bli lärare. Det är det bästa valet jag har gjort och jag vill inte minnas tiden då jag var dum nog att tro att människor inte utnyttjas på arbetsmarknaden. Utnyttjades, för det var precis det jag, och många fler, blev. Företagen får gratis arbetskraft och Arbetsförmedlingen kan luta sig bakom och tala om för sig själva hur duktiga de är.  Inget har förändrats, trots att detta var för fem år sedan. Många företag efterlyser praktikanter för att de ska få ut en vinst och

Arbetsförmedlingen vet om det, men de väljer att blunda för det. Jag kan räkna upp en handfull människor som använder sig utav samma teknik som BAUHAUS gjorde för fem år sedan och jag ser dessa stackars praktikanter som jobbar för ingenting och har hopp om att den plats de står på ska bli deras framtida arbetsplats. Företagen är ett par, med risk att förolämpa blodiglar, fega sådana men ger Arbetsförmedlingen en genväg till farbror Joakims valv är det ytterst svårt för dessa pengagiriga människor att dölja dollartecknet i ögonen.

Var inte naiv som jag och se till att stå på er. Arbetsförmedlingens lilla gloria har slocknat och istället för att vänta tills de inser det kan vi andra skrapa fram lite skinn på näsan.

Men låt oss inte glömma att ge Arbetsförmedlingen en klapp på axeln för att de är så duktiga på att minska arbetslösheten.

Först drog vi till "Ruccola" för mina systrar och DJ har t j a t a t om att dra dit.
Det var gott men jag tycker inte att det är världens grej, till skillnad från töntarna som var med mig.



Så här ser oxfilépastan ut.. det är yummie, helt OK!



"Garenterar" gav oss ett gott skratt.. hahahahahahahaha!
Att man kan skriva så fel på en enorm skylt!



Spel...



som inte var så roligt..



Som ni ser.. Gena tog sig en tupplur!



För att sedan vara tillräckligt pigg och äta en Twister! :)

En jätte söt klänning som passar bra till lite "finare" fester såsom bröllop.
Bilder gör den såklart inte rättvis!



Urgulligt oversize tröja som passar bra till shorts.



Lite finare tröja som jag kan tänka mig skulle passa fint till mörka jeans.



URSNYGG tröja..

Det handlar inte om otacksamhet, det handlar inte om hat.
Det handlar inte om osäkerhet, det handlar inte om trötthet.
Det handlar bara om att man har nått sin egen gräns.
Tack för allt du gjort!
För det kommer jag vara evigt tacksam.

Vaknade klockan fem och sprang(!) WOHO!

Jag har länge varit vad alla kallar ett "träningsfreak" men herre min... vad jag har slappat! Så nu är det nya tag. Jag har världens sämsta kondition och jag sprang nästan 3 km på cirka 20 minuter. Inte bra. Mitt mål är att springa 5 km på 30 minuter. Inte världens grej för de flesta men för mig är det JOBBIGT!

Inte världens bästa bild men de är ändå världens bästa :)

När rasismen vinner

Jag vaknade upp och var total utvilad. Jag kände att sängen inte längre var en större lockelse. Jag steg upp, plockade upp Dagens Nyheter och gick iväg till balkongen. Utanför kände jag den varma brisen som fyllde Stockholm och solen lekte kurragömma bakom molnen. Tidningen prasslande en aning när jag vek upp den och samtidigt hörde jag ett par människor nedanför, sittandes på gården med varsin öl. Ett annat ord för dessa är nog alkoholister. Dessa människor talade högt och tydligt om en hel del och även om vissa meningar innefattade invandrare och diskussioner kring Sveriges syn på mångfald valde jag att stänga av. Det var en fridfull sommardag och jag tänkte inte ödsla bort min tid på att få min etnicitet nedtryckt av ett par människor som ser lyckan i botten av ett glas.

Jag mötte Norge på första sidan och jag fick se bilder på bombattentat på nästa blad. Jag fick läsa om massa ungdomar som fick sätta sina liv för en känslokall människa, ungdomar som hade hela sina liv att se fram emot. En människa hade lyckats spränga en hel byggnad och beskjutit en massa människor på en ö, utan att ens blinka. Vad är det som skapar en sådan människa? Den första tanken som säkerligen dök upp var att det handlade om islamisk terrorism. Men istället visade det sig vara en rasist som ansåg att den norska rasen var överlägsen. Mina tankar återgår till gårdens alkoholister och jag börjar fundera kring detta med rasism.

Alla har fördomar, varenda en av oss. Vissa kan hantera det medan andra sätter dessa tankar i aktion. Oavsett vad bidrar det till hat. Jag kände verkligen en enorm trötthet flöda runt i kroppen, som en vildkatt på jakt. Rasism har alltid funnits och är inte på väg att försvinna då Sverigedemokraterna är med och får alltfler röster, och detta kommer att fortsätta. Frågan är bara hur vi ska tackla det hela. En man bombar upp sig själv i självaste huvudstaden i Sverige, en byggnad i Oslo sprängs upp och en massaker sker i närheten av oss alla. Allt detta är på grund av rasism, från båda sidorna. Det finns inget rätt och det finns inget fel längre. Alla är fyllda med hat och alla darrar av skräck för man vet inte vad nästa steg kommer att bli.

Det finns människor därute som hatar mig enbart för att jag har en annan etnisk bakgrund än svensk. Att jag talar bra svenska, att jag känner mig som svensk och att jag har ett svenskt medborgarskap spelar ingen roll. Huvudsaken är att jag har mörkt hår, bruna ögon och ser ”annorlunda” ut. Jag är inte svensk och kommer aldrig att bli det men behöver man förfölja mig för det? Behöver jag utsättas för våld, hat, påhopp och utpekning? Lina Andersson kommer alltid vara svensk, men måste hon stå ut med att tryckas ner enbart för det? Ska hon betraktas mindre värd och utsättas för våld, hat, påhopp och utpekning?

Jag önskar att det fanns en värld där frihetsduvorna flög fritt men så länge det finns människor som Anders Behring Breivik kommer en sådan värld befinna sig långt bort.

Gena ställde sig och gjorde pannkis till oss och det var suuuuper gott! Just nu sitter vi och bara möglar hemma, med böcker/musik och hoppas på bättre tider. Vi har bokat biljetter till Harry Potter men osäkerheten är stor om vi ska dra och se den eller inte. Annars blir det en lugn kväll hemma..





MUMS!!!

Åh och fy! :(

Har letat efter dessa, egentligen av andra skäl än att det är snyggt... Treggings i läderimitation, H&M, 199:-

Jag vill ha någon som vill ha sin blåa tandborste näst intill min rosa.

Min morbrors fru, Marina, jag (också Marina) och min mamma!



Vi är vid vattnet där Jesus döptes... fast en bit bort.
Orsaken var att det inte var säkert OM vi skulle dit där Jesus döptes
men dit åkte vi minsann! :)

I laaaaf yoooo!!!

Ja, jag har fört dem långt bort bland folken och skingrat dem i främmande länder.
Men jag har varit något av en helgedom för i de länder där de befinner sig. Säg därför:
Så säger Herren Gud: Jag skall samla in er bland folken och föra er tillbaka från de länder
dit ni skingrats, och åt er skall jag ge Israels land. När de återvänt dit skall de
 avlägsna alla vidriga beläten och alla avskyvärda bruk. Jag skall ge dem ett nytt hjärta
och fylla dem med en ny ande. Jag skall ta bort stenhjärtat ur kroppen på dem och ge dem
 ett hjärta av kött, så att de följer mina bud och håller sig till mina stadgar och lever efter dem.


Min egen tolkning av det är; människor förs runt om på grund av deras misstag. De förvirrar sig bland det onda och om man tror, spelar ingen roll vilken religion, så samlar Gud en och ger tillbaka det som en gång var ens eget. Det gäller bara att tro på Gud och se till att leva så rättfärdigt som man kan. Väljer man att slänga bort något som en gång i tiden var ens eget så gäller det att bara tro.

Jag söker jobb för fullt men självklart är det vissa som man vill ha mer än andra.. Så är det!

Idag ska jag besöka mormor för det blev inte av igår för hon var ute och viftade för fullt, haha.. Sedan ska vi sitta barnvakt åt lill Lara!

Tack för att du förstår när jag inte har gjort rätt...
Tack för att du finns där med ditt förstående sätt...
Tack för den uppmuntran som jag har fått då som nu...
Men mest av allt...
Tack för att du är du!

Ibland slutar det. Ibland funkar det.

Nu har jag lagt upp en hel del bilder från Kolmården och det var väldigt roligt att få vara där, att se alla dessa vilda djur på nära håll och samtidigt bygga upp nya fina minnen. Men under tiden jag var där tänkte jag på en hel del som har med deras miljö att göra. Lever de verkligen som djur? Är det rättvist?

De flesta av djuren är VILDA men det får de inte vara i Kolmården eller någon annanstans dylikt. Istället tränas de att lyda och underhålla en publik, som betalar en hög summa för att se dessa djur. Men då började jag genast jämföra min sköldpadds-upptäckt i Grekland förra året och med detta. Det var hundra gånger mäktigare att se sköldpaddan simma runt tre meter bort från mig än att se en livs levande tiger på Kolmården. Förstå mig inte fel, jag tyckte det var häftigt och jag tycker att tigrar är vackra djur som jag beundrar. Men det var verkligen inte samma känsla eftersom sköldpaddan var ute i "det vilda" och han/hon var "hemma." Dessa djur som finns på Kolmården är inte hemma, det är inte deras riktiga miljö. De behöver inte oroa sig för att bli dödade, att inte få mat, över svält och törst och de behöver inte förflytta sig beroende på vart maten finns. Allt är serverat för dessa djur men trivs de med det? Går det inte emot deras natur?

Alla dessa åsikter yttrande jag under min tid därborta men fick ingen respons än enbart några irriterande blickar, haha.. men jag förstår ju även syftet. Det handlar inte enbart om att gynna oss och se till att vi människor har underhållning. Dessa djur är oftast utrotningshotade och kan riskera att dö ut om inte vi agerar. Med det anser jag att Kolmården gör rätt i men måste det vara på det viset? Varför kan vi inte låta de leva som tigrar, björnar, lejon och elefanter i deras egna miljö men att vi skyddar DET området istället?

För om jag var utrotningshotad hade jag nog velat vara fri och leva som en människa, i min egen miljö, men att vara skyddad av "högre makter", såsom vi gärna ser oss själva. Jag hade inte velat sitta i en bur och se samma människor, samma sten, samma träd och samma rutiner varje dag bara för att det finns idioter som vill döda mig för min hud, mitt hår, mitt ena öga eller min ena nagel. Nu kan många säga att djuren inte vet bättre men jag tror de faktiskt vet eller åtminstone förstår. Jag tror de förstår att det kanske inte är deras "hem" eller miljö men att de faktiskt inte har något annat val.

Jag kommer säkerligen åka till flera "Kolmården" eftersom jag älskar djur, jag gillar att titta på dem och se hur de lever men självklart känner man sig som en jävla hycklare. Men så länge de inte skadas så kan man väl inte säga något elakt? Men jag vill ändå tycka till och säga att jag anser att de borde få leva ute i det vilda och att vi försöker skydda dem därifrån.

Det var så roligt och mysigt att bara strosa runt, titta på djuren och bara vara..

Modell: Syster, Carin.

Imorgon ska jag till Kolmården med världens sötaste människa! :)

Segt, jag vet... men igår var en hektiskt dag och denna dag har ju knappt börjat.

Igår sprang vi runt på IKEA och letade frenetiskt efter saker som DJ behövde. Vi fick med oss en taklampa (som jag för övrigt tyckte var skit ful!), vit tv-bord, överkast till hennes enorma säng och två kuddar. :) Efter det for vi iväg till Elgiganten och köpte en stor gigantisk TV. Ni skulle bara ha sett hur bilen såg ut, haha.. Åh vad jag önskar att jag hade tagit bild (men såklart är mobilen pajad och mini kameran försvunnen)

Efter det for vi iväg hem till DJ och monterade upp tv-bordet. Låt mig säga att det tog hundra femtio år och det var verkligen blod, svett och tårar! Men we did it, visst blev den lite sne men det är en annan femma!

                              

                                                                          Ikea, 499:-

Det är alltid under natten tankarna smiter sig in i huvudet och sätter igång att frodas. Jag insåg en hel del igår och även om jag trodde Jerusalem gjorde mycket för mitt inre så hade jag fel. Jag har fortfarande en hel del jobb att göra, problemet är bara att det drabbar en människa. En person som jag älskar väldigt högt. Jag får se men jag har insett att jag kan inte se mig själv i mitt förflutna, vilket jag gör i dina ögon.

Att leva med det kommer vara förödande för mig. Det kommer ge mig stramande känslor kring bröstet för hur jag en gång i tiden var är inte alls jag numera. Men i dina ögon ser jag reflektionen och jag tycker inte om det.

Kolla vad coola saker den kan göra :P

Vilken underbar känsla, att bara vara ute på vägarna. Man vevar ner rutan, känner hur vinden leker i håret och hur ljudet studsar hårt mot öronen. Ett leende är oundvikligt och man känner att man lever, man känner att man är där. Man lägger handen på sin själsfrände, den som känner varje hjärtslag som finns inom en, och tryggheten sätter bo inom en. Skogen, grönskan, vinden och målet som är där någonstans.

Ta mig ut på vägarna!