Jag är tillbaka från kalaset och det var en liten unge som bara var tio dagar gammal. Tio dagar! Hon hade världens små fötter, fingrar och naglarna! De var knappt synliga. Hon var så underbart gullig att jag knappt kunde ta bort blicken från henne. Så liten och underbar. Jag fick hålla henne ett litet tag och jag blev väldigt rädd. Rädd för att skada henne på något sätt eftersom hon är liten och skör. Det gick bra. Ingen blev skadad.

Nu ska jag läsa lite (Paulo Coelho - Veronica bestämmer sig för att dö) och sedan träffa Domaren. (när Barcelona har spelat klart, ja.)