Jag var och åt middag med mina vänner. Vänner jag inte har sett på år och dar. En av dem pratar jag inte längre med. Den andra har vi i gänget haft upp och ner gångar med. Men nu är det bättre, mycket bättre mellan oss och E, upp och ner-flickan.

Jag trodde att middagen skulle vara förfärlig, uttråkande och besvärlig men istället blev den ganska trevlig faktiskt. Vi pratade en hel del minnen och började sakna gamla tider. Nu är saker som det är och man kan inte göra något åt saken men jag var iallafall glad över att vi kunde vara i samma rum och bete oss som vuxna. Tro mig, jag har det väldigt svårt att bete mig som vuxen. En applåd till Marina.

Tack för en trevlig kväll, flickor och Uncle Sam.

Jag kände mig utnyttjad då jag upptäckte att en viss person (vi kan kalla honom för Bertil) flörtade med mig. Plockade fram min mobil och messade Domaren för lite tröst.

Jag: Jag tror Bertil flörtar med mig via facebook. Han säger att jag är söt och frågar om jag har pojkvän. Jag känner mig utnyttjad.
Domaren: Okej. Svara bara inte. Va otrevlig mot honom.
Jag: Han känner ju min familj. Jag kan inte vara otrevlig.
Domaren: Han är ju det.
Jag: Han säger ju att jag är söt!
Domaren: Ok.

Det är straffbart att påpeka att jag är söt. Enligt Domaren. Men jag har massvis med socker i mitt te så tro mig, jag är jävligt söt!

Jag hittade en artikel på Aftonbladet som fick mig att tänka på min egen artikel som jag skrev för samling.org väldigt länge sedan.

Jag har aldrig ingen som helst acceptans för hedersmord då jag anser att man förlorar sin heder totalt när man begår hedersmord. En punkt som anses vara nedsättande för familjens heder är ifall kvinnorna har utomäktenskapliga sexuella förbindelser, eftersom detta anses inte vara de accepterade samhällsnormerna för hur en "riktig" kvinna ska uppföra sig. Dessutom anses det rätt (för de flesta) att man ska använda sig utav hedersmord när kvinnan gifter sig med män de själva har valt och har gått emot föräldrars val, ett tvångsgifte med andra ord. I vissa extrema fall så blir flickor utsatta då de blir våldtagna för att man anser att de "tillät sig själva" bli det. Männen har inga av dessa krav på sig då de får vara pojkar, de får vara sexuella, de får vara uppkäftiga och nyfikna. De får tala, tycka och tänka. De är ju män. Ja, så länge vi talar om heterosexuella män då för något annat är ju skam för familjen.

Jag kommer ihåg då jag skrev artikeln och var otroligt arg. Jag var bara arg på idiotin som råder över de flesta människorna. Att man kan mörda sin egen bror, syster, dotter eller son för struntsaker. Jag förstår att vissa inte har samma principer som vi i Sverige och att de har blivit uppväxta med andra perspektiv än våra, men att mörda? Var är hedern i att mörda sitt eget kött och blod?

nemo saltat sobrius.

Är hemma nu och åt mammas mat. Härligt. Dessutom väntar jag på syrran som inte vet att jag har kommit hem. (inte för att det var så länge sedan vi sågs men men..). Efter det ska jag dra iväg till mormor och hälsa på för att sedan ta det lugnt på kvällen med familjen och leran. :)

Min mamma är väldigt pysslig av sig och är otroligt duktig så jag längtar tills hon ger upp och hamnar i ler-gänget. Hon har världens fantasi och är väldigt kreativ, vilket påminner mig om då vi var små. Hon brukade alltid berätta de mest underbara sagorna. Jag kommer ihåg att jag älskade en saga, fast inte slutet. Det gör inte mamma heller. Men men, man kan alltid klura fram ett eget slut.

Ja, vad hade man egentligen förväntat sig av den här filmen? Första filmen var nytt, laddad och värd att se. Tvåan tappar ledningen med hästlängder. Denna film kan beskrivas med ett ord: utpräglad. I varje film får vi se samma tråkiga händelser. Kändisskapet, förhållanden, relationer som spricker  och en massa annat som vi har sett i flera hundra filmer tidigare. Att man dessutom väljer att lägga in massa kliché-kommentarer gör inte saken bättre.

Kuno Becker (som spelar Santiago) har inga direkt stora brister i sitt skådespeleri (men jag skulle knappast nominera honom  till något som har med skådespeleri att göra), men hans karaktär i filmen är så förutsägbar att man nästan funderar på att bränna ner filmen, gräva ner askan och spotta på den. Jag kunde manuset utantill och inte på grund av att jag har sett den tidigare. Det blir ingen "bra" film om inte det uppstår lite dramatik i hans liv, det har jag full förståelse av, men kan vi dra gränsen någonstans?

Nog med att kasta ris dock att korgen min är full. Det som var bra med den här filmen var nog fotbollen. Det är nog endast de som älskar fotboll som väljer att titta på denna film och det är nog lika bra. Det var enbart fotboll det kretsade kring och det kunde jag tåla. Jag älskar fotboll men inte i den här filmen. Ett stort jävla minus och ångest över tiden jag förlorade när jag tittade på den.

Ja, nu är jag ensam. Mina systrar drog för inte så länge sedan och det är rätt så tomt utan dem. En sak jag har ogillat skarpt med min flyttning till Uppsala är just ensamheten. Jag har alltid hatat att vara ensam trots att det kan vara skönt ibland. Men att det är hela tiden blir nog lite för mycket och då längtar jag tillbaka. Många har undrat varför jag åker så fort jag kan till Stockholm och det är bara för att jag faktiskt älskar att umgås med familjen.

Jag har världens bästa relation till mina systrar, vilket kan vara svårt för vissa att förstå. Ja, vi tjafsar en hel del men glömmer genast bort allt två minuter efter. Jag har valt, genom tiderna, att skaffa nära vänner och lita på dem. Men det har alltid visat sig att de sviker, inte ställer upp, går åt ett annat håll eller att man glider ifrån varandra. Mina systrar har alltid funnits där för mig, oavsett vad och jag vet att de alltid kommer vara där. Om det är några jag aldrig kommer tvivla på så är det dem. Mina föräldrar har sin egen kategori eftersom de alltid har ställt upp för oss tre, trots att vi egentligen inte alls förtjänar det. Vi har verkligen skapat problem hit och dit för de men de har alltid valt att vara vid vår sida. Jag erkänner att jag stör mig rätt så ofta på mina föräldrar, speciellt min mamma. Jag och hon kan verkligen irritera oss på varandra då vi är så pass olika men precis som mina systrar så glöms allt efter en liten stund. För mig är de allt och jag skulle verkligen, med risk för att vara smörig, göra allt för dem. Verkligen allt.

Många väljer att flytta långt bort från sina föräldrar men jag skulle vilja flytta närmare de. Jag skulle vilja bo nära min familj eftersom jag alltid kommer behöva deras råd, stöd och ärlighet. I slutändan har man endast familjen kvar.

Senaste inlägget kanske inte precis fick mitt humör på topp men då kom jag på mitt senaste köp. Min bok om "mina böcker". Det är ett litet häfte där man skriver in böcker man har läst vilket jag tyckte var en cool idé. Jag köpte den för 39 kronor på Uppsalas Central station. Jag älskar att läsa, men har inte gjort det på ett bra tag då jag läser kurslitteratur rätt så ofta. Men nu när jag har lite mer tid över så ska jag försöka läsa mer böcker.

 

Jag skulle uppskatta om ni kunde ge tips på några bra böcker?

Jag såg ett inlägg om förorter som Rinkeby, Tensta och Fittja från en viss person som aldrig tidigare har varit där. Hon är "känd" för att ha åsikter som inte direkt är genomtänkta men man måste ha sina gränser, även för en fjortis som henne.

Det sorgliga är att vissa tror att invandrare kommer till Sverige enbart för att leva på socialen, sitta hemma och mögla och samtidigt vägra lära sig ett enda svenskt ord. Jag förnekar inte att det finns vissa människor som kan bete sig på det viset, men det är inte enbart invandrare. De flesta invandrare har valt att flytta till Sverige på grund av instabiliteten som råder i deras hemland. Vissa har en bakgrund som präglas av krig, förföljelse och förnedring och att sedan hamna i ett helt nytt land där man varken har utbildning, jobb eller förstår språket gör inte saken bättre. Självklart ska man kunna medge att det finns en möjlighet att det sker mer våld i vissa områden än andra men man kan inte klumpa in alla invandrare i en och samma kategori. Är man en "blatte" så är man automatiskt en brottsling. Varför?

Det som upprör mig allra mest är att vissa har inte ens varit i dessa förorter men kan ändå vräka ur sig en massa åsikter. Ja, självklart ska man få ha en åsikt men snälla, grunda det på något! När hon valde att skriva det inlägget så visade hon tydligt och klart att hon är en del av segregationen som råder över Sverige idag. Hon vill ju inte sätta sin fot i dessa förorter så hur fan ska hon få ett hum om hur det i själva verket är i Fittja, Rinkeby och Tensta? Jag kan erkänna att jag har svurit en hel del åt invandrare som har bett sig på vulgära sätt, men samma mäng svenskar har också hamnat i den kategorin. Det handlar inte om vilken hårfärg personen har, utan hur pass trångsynt denna människa kan vara. Människor i sig, vare sig man är "svartskalle" eller "svenne", har en tendens att bete sig omoget, okultiverat och idiotiskt.

Jag tycker bara det är sorgligt att människor går runt med en massa fördomar. Fittja, Rinkeby och Tensta har säkert många människor som bidrar till att de flesta svenskarna ser dessa områden som "ghetton" men man missar verkligen alla andra som verkligen försöker göra något av sina liv.

Igår så hade vi TV:n på hela tiden då nyheterna dök upp. Den nyheten som fick både mig och Domaren att reagera var vräkningen som pågick av Uppsalahem. Barnfamilj i Sävja blev vräkta men de vägrade att lämna sin lägenhet. Orsaken till denna vräkning var en skuld på 3 089 kronor, som socialen egentligen skulle ha betalt. Det hade skett en miss någonstans. När de kom fram till detta och socialen skulle betala skulden så vägrade Uppsalahem ändå att ta emot betalningen. Familjen vill nu att både socialtjänsten och Uppsalahem ska be om ursäkt för den dåliga behandlingen. Med all rätt.

Expressen skriver att Ingemar Elfgren påpekar att kommunen har misslyckats men att det ändå är så att familjen blir tvungna till att flytta. Men vart ligger egentligen problemet då kommunen är beredda att betala skulden? Uppsalahem kanske använder detta som en ursäkt för att sparka ut familjen av andra skäl, enligt Aftonbladet. På nyheterna intervjuade de en kvinna som jag tyvärr inte minns namnet på som anmärkta att det handlar om principer. När det påpekades att det var barn inblandade i det hela så sa hon: "Ja, men barn ska inte heller skapa problem". Det här reagerade jag starkt på och har väldigt svårt att förstå att en vuxen kvinna kan vräka ut sig något så enfaldigt. Barnens trygghet ska alltid prioriteras och att man väljer att slänga ut barnen på grund av en skuld, som ska betalas av kommunen, är för mig och säkert många fler en oacceptabel åsikt.

I Aftonbladet står det även:

"Christer Nordström förklarar att polisen avbröt vräkningen för att undvika våld.

- Det kan bli tumult, gråtande barn och någon kan komma till skada."

Man har skjutit upp vräkningen ett par månader men Uppsalahems vd, Åsa Hedenberg påpekar redan nu att de kommer stå fast vid att hyresgästerna SKA vräkas från lägenheten. Tycker inte ni det låter lite underligt? Varför ska man envisas med att vräka en familj med fem barn enbart för en skuld som de har fått in nu?

Vid ett pressmeddelande på hemsidan Uppsalahem står det:

Pressmeddelande | 2008-02-14
"Under torsdagen avbröts en planerad avhysning av en familj i Sävja. Avhysningen var föranledd av ett betalningsföreläggande avseende utebliven hyra. I de fall där hyresgäster inte betalar sin hyra helt eller delvis blir de så småningom betalningsförelagd. Socialtjänsten blir alltid skriftligen informerad om (b)etalningsföreläggandet.  

Från den dagen hyresgästen delges har personen 21 dagar på sig att betala skulden och på det sättet får hyresgästen bo kvar. Om så inte sker förlorar hyresgästen bostaden och Kronofogdemyndigheten meddelar utslag och tid för avhysning.  

- Det är oerhört tragiskt att situationen har uppstått, framförallt när barn är involverade. Ansvaret för fortsatt hantering ligger hos Kronofogdemyndigheten och Socialförvaltningen i dialog med Uppsalahem, säger Åsa Hedenberg, VD Uppsalahem."

Jag tycker det hela är så idiotiskt då man kunde ha hanterat hela situationen så mycket bättre och sluppit blanda in media. Antingen så finns det mer bakom det hela än vad media visar eller så är det bara en "principsak" som Uppsalahem har - Inga störningar. Ja, bra att våra lägenheter inte är utav Uppsala hem annars hade min granne blivit vräkt samma sekund som jag klev in i rummet. Jag bankar på väggen, han stänger av musiken. Det är respekt, läsare. Respekt.

Nu har Domaren valt att gå hem så det känns rätt så tomt utan honom. Det var roligt att ha honom så pass länge eftersom vi oftast inte hinner tillbringa så mycket tid med varandra. Men denna helg är inte menat att vara ensamt utan min syster är på väg. På lördagen dyker även den yngsta syrran upp så det kommer nog bli trevligt.

T-shirten som jag köpte till Domaren passade honom otroligt bra och själva bilden säger faktiskt allt. Det är han som är bakgrunden till skapelsen av Homer, speciellt på denna bild. Soffa, chips och en ölmage. Japp, that's my boy. Om han inte spelade handboll och hade sina dömningar som fotbollsdomare då och då så skulle han verkligen kunna slopa bilen och rulla till Uppsala istället.

 

Filmen är helt OK. Jag kan inte säga att den har "the it" som filmer måste ha, enligt mig. Den är baserad enbart på att underhålla publiken vilket märks rätt så tydligt. Vi är nu uppe till del tre där alla handlar om samma sak vilket blir rätt så uttjatat. Jag gillar till en viss del att man tvingas hänga med för att förstå helheten eftersom de hela tiden har en massa idéer, påhitt och väldigt krångliga ord då de talar om teknologi. För oss vanliga oteknologiska människor så är det rätt så svårt att hänga med i svängarna och får istället uppleva en massa aha-upplevelser för att sedan dränkas av bitterheten över att det tog så lång tid att förstå. Men jag är ett stort fan av Al Pacino som spelade Willie Bank så filmen hade sina stunder. Men jag måste nog medge att inte ens gamle Al skulle få mig att se filmen igen.

Men jag kan erkänna att jag tänker på mig själv klädd i svarta kläder, mobil i handen och en iskall blick som säger: You're going down. Seriöst, vem vill inte vara medlem i deras gäng?

Jag blev så upptagen av all lera-letandet, pysselfynd och annat smått och gott att jag glömde helt och hållet bort att jag har tre PM som ska lämnas in på fredag. Ojoj. Jag lär nog inte heller göra något vettigt imorgon eller på fredag då Domaren kommer att vara här. Planen är att jag ska vakna klockan tio, slöa fram till tolv (jag har ingen självdisciplin alls) och börja städa i en eller kanske till och med två timmar. Sedan blir det självklart en lång och härlig dusch. Sist men inte minst kommer PM-pluggandet fram till sextiden och sedan kommer min lilla Valentine.

Min finska vän skrev ett bekymrat mail till mig angående Alla hjärtans dag. "Du är väl inte en sån där som ska äta godis formade till hjärtan och gulla dig?". Jag och Domaren har nog svårt för att vara romantiska så det lär nog bli det vanliga med mat och film. Jag har bestämt mig för att det ska vara en massa godis inblandat och jag fruktar över att jag inte kommer sova under kvällen. Min kropp förstår inte när den är mätt utan den kan stoppa in hur mycket mat som helst.

Jag är för all ätande eftersom det är så himla gott men jag borde nog tänka lite mer på vad det är jag äter nu när sommaren närmar sig. Inte för min egen skull eftersom jag är rätt så nöjd med mitt hull fast det blir nog lite pinsamt för Domaren om alla hans vänner förstår att det var jag som spelade Willy i "Rädda Willy".

Jag tror att det är något med min säng, mitt rum och Uppsala som alltid lyckas göra mig så himla trött. Jag är van att vakna runt nio, halv tio men idag vägrade jag gå upp ur sängen fram till klockan blev elva. Föreläsningen börjar klockan ett så det är inte så att jag har blivit försenad men jag vill bara inte vara uppe till tre på natten och rulla tummarna.

Idag börjar den nya kursen som handlar om Islam och Judendom vilket ska bli väldigt intressant. Egentligen har jag absolut ingen lust att gå men solen skiner och det känns lite som vår. Detta ska man utnyttja! Dessutom behöver jag komma ut lite eftersom jag ska städa när jag kommer hem. Tro mig, det behövs. Men hallen, vardagsrummet och köket ser rätt så rent ut faktiskt. Dessutom har någon utav mina trevliga korridorare köpt en ny vattenkokare så nu blir det mer te! Favoriten är den vanliga, med gul pappersark som hänger vid påsen men jag har även fått upp ögonen för African Roobots (osäker på om det stavas så). Ifall ni har andra tips får ni gärna dela med er till mig.

Det sorgliga med det hela är att man vill så gärna att folk ska börja åka kommunalt men det blir så svårt att göra det! Jag hatar SJ. Vägen till Stockholm C var underbar eftersom det fanns inga fjortisar så långt ögat kunde nå och istället satt det två äldre människor och diskuterade andra världskriget! Jag satt och lyssnade intensivt och det märktes. Mannen (det var en man och en kvinna) var så kunnig att jag nästan fick en chock! Han kunde datum, namn och platser utantill och jag beundrar det så himla mycket. Jag satt där och tänkte på om jag någonsin skulle kunna bete mig såsom han gjorde. Så smart, så belevad och vältalig. Härligt.

Men allt sket sig då jag väntade på tåget till Uppsala. Det, och många fler skulle inte komma. Jag fick sitta där och vänta på nästa tåg som skulle komma om ungefär en timme. Jag satte mig på en bänk då det kom en tjej med sina två hundar. Jag har stor respekt för de som är hundägare eller hundälskare men jag är tyvärr inte en av er. Jag tycker inte om hundar, jag vill inte ha dem nära och jag vill absolut inte kela med dem. Jag är faktiskt även smårädd för hundar, stora som små. Men vissa hundägare vägrar fatta det. Jag tog mina saker och gick raskt därifrån och att hon tog åt sig struntar jag i fullständigt.

När jag väl kom till Uppsala så missade jag bussen. Jag frös ihjäl så jag tänkte inte sitta och vänta en halvtimme på att den skulle komma. Jag gick. Det finns en lång mörk väg strax utanför där jag bor och jag ville faktiskt ge upp då jag såg den. Jag hade totalt glömt bort att den existerar och sedan märker jag att det inte finns NÅGON i närheten. Som den fegisen jag är så höll jag andan och gick det allra fortaste som jag kunde.

Glädjen var ändå där då jag kom hem och såg att mina framkallade bilder hade kommit. Underbara bilder på min familj.

Today is the day. Jag åker tillbaka till mitt lilla rum med mina små korridorare, som säkert inte ens har lagt märke till att jag har varit borta. Jag har faktiskt lite ångest över att åka tillbaka, vilket jag ALLTID har. Det är en form av förbittring, vrede och en slags kokande känsla inombords. Förbittringen är för att det nu kommer bli dags att laga sin egen mat, vreden är enbart för att mitt rum alltid ser ut som jag vore trebarnsmamma och jag måste alltså börja städa. Den kokande känslan är enbart där för att det inte finns en direkt förklaring till denna känning utan det är en samling av allt som övergår till vidrig  röra. Kärleken, hatet, ensamheten och min personlighet. En farlig röra, med andra ord. En mycket farlig röra.

Från mina föräldrars hem till pendeltåget kan jag svära ett antal gånger för alla störande människor som hamnar på min väg och då kör jag med en dryg stil och tror att jag är bättre än de. Det är så jag överlever. Uppenbarligen är jag även en fjortis-magnet så varje gång jag åker det där jävla pendeltåget så sitter det alltid en massa fjortisar knappt en halv meter ifrån mig. Där får jag sitta och lyssna på deras skitsnack i 19 minuter vilket jag tycker är så onödigt då de egentligen kan förkorta sina samtal till 4 minuter. Det går att minska på antalet "Ja ba, han ba, vi ba" och sedan några snabba tips på hur man kan se ut som om man har suttit i elektriska stolen. Det är helt sanslöst hur snabba tjejerna är då någon frågar efter en kam. Det är sex tjejer vi talar om och ALLA sträcker fram en kam på mindre än 0,12  sekunder! Det är en jävla tur för de att jag inte får äga en Kalasjnikov!

Sedan har vi Stockholms Central vilket jag inte har så mycket att säga om. Jag vet inte riktigt vart jag ska börja då det är en blandning av mänsklig odör, alkohol och piss. Man blir så lycklig över att man är från Stockholm. Dessutom är alla ständigt stressade, där jag inkluderar mig själv som nummer ett trots att jag inte är jäktad alls. Det är bara ett fult trick så att jag ska få knuffa folk, titta snett på de då de undrar vad jag håller på med och jag kanske, ifall jag har tur, får svära ett par glåpord fram tills jag köper biljetten, sätter mig på tåget och åker iväg.

I Uppsala är det lugnt, sansat och rätt så fint då jag upptäcker att jag precis har missat bussen. Alltid samma visa. Jag är inte precis världens mest tålmodiga person så jag suckar högt så att alla ska höra min stora besvikelse, tar mina jävla väskor (som alltid tenderar att bli alltför många) och går i tjugo minuter. Jag öppnar dörren och säger högt och klart för mig själv: Hem jävla hem!

Jag klarade av tentan! En sak som man måste veta om mig är att jag är tävlingsinriktad trots att jag ständigt förlorar. Men en sak som gjorde att jag kände mig som en segrare var då jag fann det här skrivet i min hotmail:

"Vi lärare är nöjda med tentaresultatet, vi tycker ni har jobbat bra och många av er har också klarat av kursen på första försöket. Det är utmärkt! Däremot är vi inte nöjda med resultatet av kursutvärderingen. 18 studenter svarade på kursutvärderingen. En tredjedel av dem tyckte att kursen var undermålig. Detta förvånar oss lärare en aning, vi tyckte nämligen att det kändes som om kursen gick ganska bra, den massiva kritiken har därför fått oss att undra över vad det egentligen var som gick snett. De studenter som inte har svarat på kursutvärderingen men vill hjälpa oss lärare att förstå vari bristerna bestod får gärna höra av sig till oss och berätta om sina erfarenheter av kursen och sina reflektioner kring densamma!"

HA! Jag är så lycklig över att folk vågade kritisera den där tråkiga och meningslösa kursen. Jag klagade som bara den eftersom jag verkligen kände att lärarna, kursen och litteraturen var på gränsen till löjlig. De gav verkligen ingen tydlig information, de hörde knappt av sig då man hade frågor till de och dessutom så var de "strikta med reglerna" då det gällde eleverna. Att reglerna inte alltid gällde de diskuteras inte vilket gjorde mig väldigt arg. Jag hoppas verkligen att de går igenom vilka fel de gjorde och tar itu med det .