Jag och Domaren har gjort slut. Ja, och nu är det alla hjärtans dag. Visst känns det lite sorgligt att jag kunde vara med honom nu och göra något fint men nu är det som det är.

Vi var och är fortfarande väldigt kära. Jag älskar honom och han älskar mig, men ibland räcker det inte till. Vi är två i ett förhållande, men när vi bestämde oss för vissa förändringar för vår framtid så blev det inte längre bara vi två. Andra människor påverkades av våra beslut och det har slutat upp med att vi inte längre är tillsammans. Jag anser att det är orättvist, det gör jag. Jag är arg, speciellt på en viss person som har haft den största rollen i det här. Samtidigt så försöker jag se det från allas perspektiv och försöka finna ro i det hela.

Det har gått upp och ner för mig och Domaren sedan flera månader tillbaka, men vi har verkligen försökt att lägga andra yttre faktorer vid sidan om eftersom vi faktiskt var lyckliga. Efter ett tag blev det jobbigt, speciellt för mig. Det var jag som fick ta dem större smällarna och efter ett tag räckte det för mig. Jag är en bra tjej, det vet jag och min omgivning. Jag ska inte behöva behandlas på ett dåligt sätt, inte av någon. Hur mycket Domaren än försökte visa att han älskade mig och att han verkligen ville satsa på oss så gick det inte till slut. Jag tycker att det är synd att bara för att en människa ställer sig i vägen så ska två som älskar varandra gå isär, men jag antar att jag får lära mig att acceptera det.

Jag och Domaren har försökt finna nya vägar hela tiden för att komma undan, för att finna ett sätt att kunna vara tillsammans som förut. Vi har verkligen försökt, men igår insåg vi båda att det inte kommer att gå. 

Jag är bara arg och ledsen just nu för jag älskar verkligen honom.