Såhär är det - det är jag och min familj. Ingen annan. Ni andra kan dra åt helvete. Varenda en. Vem som än vandrar in i mitt liv kommer aldrig ta mina föräldrars platser eller mina systrars. Behandlar ni inte min familj med respekt och kärlek så tänker jag fan inte behandla er på något vis som är bra. Jag kan vara världens snällaste människa men då ska man fan visa sig vara värd det. För tro mig, jag kan vara den elakaste människan på den här jorden om jag anser att ni inte ens är värda min uppmärksamhet. Kalla mig dryg, otrevlig och bortskämd. Gör det, för jag skiter i vad ni tycker.

Jag vet vilka jag gillar och inte gillar.. Och ja, det är många. Men den jag hatar mest på denna jord är den som vet allt men ändå inte förstår. Du kommer aldrig bli en del av min familj, aldrig. För jag kommer aldrig vilja bli en del av ditt jävla patetiska och falska liv. Du är för äcklig för att ens komma i närheten av det fina jag har med min familj. Du är så snabb och duktig på att klaga på våra brister.. men kolla igenom din familj! Ni är en bunt sorgliga människor som TROR att ni är perfekta... Röd blinkers, lilla gubben - Ni är lååååångt bort från perfekta och du är så förd bakom ljuset att det är sorgligt. Vi vet att vi inte är perfekta och det är det som är det perfekta med oss.

Jag hatar dig, mestadels för att jag försöker och försöker.. och du bara förstör. Istället för att skapa en enhet, som jag försöker göra, lyckas du bryta allt i små små bitar.