Det finns en viss person som förr var en stor del av mitt liv men som nu bara finns till. Inget mer. Jag har tappat all respekt jag hade för denna person och jag hatar att ringa eller lätta på mitt hjärta för denna person. För när jag mår dåligt vill jag ha någon som får mig att bli gladare, må bättre. Ha någon som prioriterar MIG på första plats när jag mår dåligt, oavsett vad. När jag talar med denna person mår jag bara sämre efteråt. Ska det vara så? Nej.

Hur mycket jag än talar om för dig hur jag känner, hur jag mår och hur jag vill att det ska vara så blundar du och gör annat. Förstår du inte att det är på grund av dig vi har glidit isär? Jag har börjat ordna upp allt själv, för mig själv. Jag ser inte dig längre. Jag vill nog inte heller se dig, som en del av mitt liv. För med dig mår jag bara dåligt. Jag vill må bra och kunna vara olycklig för jag vet att det finns någon som kan göra mig lycklig.