Det finns en familj som jag tycker enormt synd om. Inte "åh-de-är-en-bunt-stackare" utan jag menar mer "vilka-blåsta-idioter". Fast man söker sig väl till folk som påminner en om en själv? Eller? Den här familjen är sååå blåsta men jag bara längtar tills ni "vaknar" upp och ser sanningen.

Bara för att någon säger en sak betyder det inte att det kommer från djupet av ens hjärta. I början tyckte jag synd om er och blev upprörd för att ni blev utnyttjade men nu när jag tänker efter. Ni befinner väl er på samma nivå som den som utnyttjar er? Jo, jag tror nästan det.

Men visst, fortsätt vara dumma ni.. för jag får mig bara ett härligt skratt åt er idioti. :)