Jag skulle gå in i badrummet för att tvätta mina händer, jag och mamma hade planerat att sätta oss i köket och diskutera saker kring bröllopet. Jag kommer ut till köket, efter ungefär fem minuter, och ser min mamma gråta. Hennes morbror har dött. Han var gammal och var väldigt sjuk så många säger att han numera är fri. Absolut, han är i himmelriket. Det som är det jobbiga, för de människor som han har betytt enormt mycket för, är att de inte kan åka till Syrien och få säga farväl. En sådan fin människa som han var bör få en fin begravning, med alla människor som bryr sig om honom och som han har haft i sitt liv. 

 

Jag tror jag talar för alla när jag säger att vi är så trötta på det här kriget. Alla går på tår, rädda för att något ska ske och ta ifrån oss de vi bryr oss om. Att få höra om bombningar, skottlossningar och olika dödsfall skapar en sådan stark oro hela tiden. För inte så länge sedan fick vi besked om att vår lilla by hade bombats, och självklart var det någon från vår släkt där, som numera ligger i sin säng med en tredjegrads brännskada och inte kan röra på sig. Bara för att han råkade vara på fel plats vid fel tillfälle. 

 

Jag är bara så arg. Jag valde att inte följa med hem till min mormor för jag skulle aldrig klara av att se henne gråta. Hon har förlorat sin bror och hon kan inte ens få säga farväl. Jag är så arg, så besviken på omvärlden. Lägg bara ner kriget, för allas skull. Det är 2013 och vi har fortfarande inte förmågan att stoppa onödiga människor som bara skapar kaos. 

 

Min mammas morbror var en fin man, och min mamma kommer alltid bära med honom i sitt hjärta. Vi alla, både gamla och unga, har något fint minne om denna man.