Promenix.
Eftersom jag ska vara hemma hela veckan ut och vila så har jag en hel del tid att göra något av. Min man är totalt emot att jag promenerar eller tränar överhuvudtaget när jag har ont men det hjälper att röra på sig. Visst är det enbart 20-30 minuter men att gå i min takt och rensa tankarna är så skönt. Från att vara aktiv till max till det här är väldigt jobbigt. Jag går i snigelfart, folk brukade klaga på att jag fick för snabbt och nu får de lov att vänta på mig! :)
Jag erkänner att jag är en arbetsnarkoman och har svårt att sitta still så detta är en ren utmaning för mig. Att sedan koppla bort jobbet och inte stressa, ojoj... UTMANING! Äh, vi får se.. Huvudsaken är att min dotter mår bra och jag skulle aldrig riskera något. Jag har förstått vad jag klarar av och inte!
Speak up!
Trackback
