Sex lektioner i kärlek.
Goal II
Ja, vad hade man egentligen förväntat sig av den här filmen? Första filmen var nytt, laddad och värd att se. Tvåan tappar ledningen med hästlängder. Denna film kan beskrivas med ett ord: utpräglad. I varje film får vi se samma tråkiga händelser. Kändisskapet, förhållanden, relationer som spricker och en massa annat som vi har sett i flera hundra filmer tidigare. Att man dessutom väljer att lägga in massa kliché-kommentarer gör inte saken bättre.
Kuno Becker (som spelar Santiago) har inga direkt stora brister i sitt skådespeleri (men jag skulle knappast nominera honom till något som har med skådespeleri att göra), men hans karaktär i filmen är så förutsägbar att man nästan funderar på att bränna ner filmen, gräva ner askan och spotta på den. Jag kunde manuset utantill och inte på grund av att jag har sett den tidigare. Det blir ingen "bra" film om inte det uppstår lite dramatik i hans liv, det har jag full förståelse av, men kan vi dra gränsen någonstans?
Nog med att kasta ris dock att korgen min är full. Det som var bra med den här filmen var nog fotbollen. Det är nog endast de som älskar fotboll som väljer att titta på denna film och det är nog lika bra. Det var enbart fotboll det kretsade kring och det kunde jag tåla. Jag älskar fotboll men inte i den här filmen. Ett stort jävla minus och ångest över tiden jag förlorade när jag tittade på den.
Proof.
Jag tyckte den var bra med roliga klipp då de skriker en hel del i filmen. Självklart dyker den irriterande syster upp från New York och förstör hela tillvaron en aning av olika skäl. Dessutom förstår man hur glad man är över att inte har läst matematik och väljer istället att bli förvirrad av deras prat om primtal. Man kan inte heller klaga på Gyllenhaal som är snyggare än vanligt i den filmen och dessutom en smart sådan. Vad mer kan man begära?
Filmen är inte direkt värd att sättas på toppen men det är verkligen en film som ska ses. På något sätt är det en fundera-film!
Oceans 13.
Filmen är helt OK. Jag kan inte säga att den har "the it" som filmer måste ha, enligt mig. Den är baserad enbart på att underhålla publiken vilket märks rätt så tydligt. Vi är nu uppe till del tre där alla handlar om samma sak vilket blir rätt så uttjatat. Jag gillar till en viss del att man tvingas hänga med för att förstå helheten eftersom de hela tiden har en massa idéer, påhitt och väldigt krångliga ord då de talar om teknologi. För oss vanliga oteknologiska människor så är det rätt så svårt att hänga med i svängarna och får istället uppleva en massa aha-upplevelser för att sedan dränkas av bitterheten över att det tog så lång tid att förstå. Men jag är ett stort fan av Al Pacino som spelade Willie Bank så filmen hade sina stunder. Men jag måste nog medge att inte ens gamle Al skulle få mig att se filmen igen.
Men jag kan erkänna att jag tänker på mig själv klädd i svarta kläder, mobil i handen och en iskall blick som säger: You're going down. Seriöst, vem vill inte vara medlem i deras gäng?
