Jag håller på att gå igenom min mail för att hitta inredningsdetaljer jag har sparat och då hittade jag en gammal lista på saker jag vill göra innan jag blir 30.


Detta ska jag ha gjort INNAN jag blir 30

Mina drömmar, innan jag är 30.

- Rest runt i Latinamerika (framför allt Chile, Brasilien och Bolivia!)
- Skaffat (3-4) barn, med Suhel! (Hahaha, den drömmen lär nog ske i framtiden!)
- Köpa ett radhus/villa med stor tomt, tillsammans med Suhel. - (VI HAR GJORT DET!!)
- Åka till Irland/Skottland - bo på en stuga någonstans bland naturen - Jag var nära men det kommer! :)
- Åka till Italien. -
- Åka till Sydafrika.
- Åka till Kina.
- Åka till Thailand. - Har inte samma önskan om det faktiskt.
- Åka till Japan.
- Åka luftballong.
- Hoppa bungyjump.
- Gått på opera.
- Sett Andrea Bocelli.
- Tatuera mig (två ställen!) - Done and done! :)
- Blivit lärare. - Denna kan jag nog också vara stolt över!
- Äga en grammafon med en vinylskiva, Sinatras. - Tack vare en present från DJ så har jag vinylskivor av Sinatra, nu är det bara grammafonen!
- Skrivit någon berättelse, saga, historia.

När mina nära och kära mår bra, när saker blir på ett bra sätt, när en främling är snäll och hjälper till, när jag ser den jag älskar skratta, när jag upptäcker pengar som jag har glömt... Livet är underbart på sitt sätt, man måste bara hitta vägen.

Det finns MASSA saker som stör mig men det som kan störa mig är väl människor som inte kan vara glad för andra människors skull. Människor som tillåter sig själva vara avundsjuka och elaka mot andra, bara för att själva må bra i några bråkdelssekunder.

Jag har träffat på massa såna människor i mitt liv, som vill bygga upp murar för min framgång. I början blev jag fruktansvärt ledsen eftersom dessa människor inte ville att jag skulle ha det bra i någonting. Vi snackar om ekonomi, förhållande... till och med utseendemässigt. Jag kunde bli arg, besviken och upprörd om jag inte såg att de blev glada för MIN skull. För jag blev alltid alltid alltid glad för deras skull.

Nu har jag insett att jag faktiskt tycker synd om dessa människor istället. Vad jobbigt det måste vara att hela tiden tänka: Jag vill ha det där, det där och det där. Varför ska bara hon ha? Tänk er och gå runt i världen och aldrig vara nöjd med det man har.

Jag har det bra, jag. Jag har folk runtom mig som blir lyckliga för min skull, massa som älskar mig och en fin människa som hjälper mig genom livet. Dessutom har jag Gud och han, han ställer upp för mig oavsett vad.

Den här månaden har varit rätt så intensiv, både privat och officiellt. Jag har fått många klara beslut och vi får se vart saker och ting leder. Dessutom har jag jobb numera vilket känns otroligt befriande, det är inte sant! Jag har även insett mycket för mitt inre, vad JAG behöver och känner efter. Relationer med människor har stärkts, jag har provat på nya saker (bland annat squash).

Nej, jag gillar den här månaden och ni kommer nog förstå varför jag har gjort det senare i framtiden. At träningen har gått dåligt är på grund av vissa omständigheter i mitt liv. Jag har valt att inte ta upp det här men det får ni leva med!

Lev livet.. innan livet leker med er. HÖHÖ!

Jag som Mimmi :)

Det finns en hel del jag ångrar i mitt liv men jag har lärt mig att blicka framåt. Hela tiden. Det som är meningen med allt man gör i livet är att man ska lära sig. Så det är det jag har gjort nu. Lärt mig. Ordentligt. Jag önskar att jag kunde vrida tillbaka tiden och tagit andra beslut än vad jag har gjort. Det är jag som får leva av konsekvenserna och det är livet. Som vuxen iallafall.

Det jag har lärt mig är att allt har sin orsak, att allt händer av en anledning. Det som har hänt mig och det som jag alltid kommer att ångra har lärt mig att uppskatta, att älska, att hedra, att beundra och att aldrig ta något för givet. Det är vad jag har lärt mig och den kunskapen kommer jag bära med mig resten av mitt liv.

Jag är nöjd, mer än nöjd, med mitt liv just nu men jag önskar ändå att jag hade agerat annorlunda med dig. Nu blickar jag framåt istället.

Framåt - för det är där det är ljust.

Jag har ingen födelsedag jag minns sådär jätte bra. Tyvärr. Jag minns inte heller att jag har haft en som är SUPERDUPER GRYM! Men jag har haft många, där hela släkten har varit samlade, där det funnits god mat och en massa skratt. När jag var arton fick jag ju en duuuuunder födelsedag av mina föräldrar och den är jag evigt tacksam över. De har alltid lagt en massa tid och energi på våra födelsedagar.

Men jag har aldrig varit "ÅH-MIN-FÖDELSEDAG" eftersom jag hatar att åldras, haha. Hej botox! Nämen, jag vet inte.. Jag gillar inte att fylla år eller så handlar det om att jag inte gillar att stå i center. Don't know. Men jag hoppas att jag får fortsätta fira med nära och kära, i många många många år.

Jag har många men jag kommer inte PÅ just nu. Jag tänker ta en med oss kusiner. Vi är sex kusiner som har hängt med varandra sedan födseln. Bokstavligen. George kom och mötte mig samma dag som jag föddes. Vi bodde i Hallsberg och varje gång vi flyttade bodde vi alltid på exakt samma plats bara en våning över/under. Aldrig annan port, haha.

En dag, när vi var... hm, gick vi kanske i tvåan eller trean? Jag och George då, för vi är äldst, drog vi iväg till en lekplats. Vi hade med oss mina två systrar och hans syskon, Joy och Jessica. Vi hade tagit med oss bröd och tändare. Vi lekte att vi var föräldrarlösa barn och att vi grillade mat. Vi gjorde upp mini-eld i en liten ministuga och grillade bröd. HAHAHAHAHAHAHAHAHAHA! Efter det lekte vi en massa lekar och pallade äpplen.. Det var så roligt, för det var så skönt att bara vara den dagen. Vi lekte, vi gjorde vårt och vi hade kul.

Åh, jag älskar tiderna i Hallsberg.

Jag och George, aka Gogo.



Gena, Jessica, Carin, jag, Joy och George.

Som sagt; HAHAHAHAHAHAHA!

Jag dör. Hm, min första kyss... Eller det blir väl en puss egentligen. Jag började inte kyssas med folk tidigt inte, haha. Jag väääääääääääääääääääääääääääääntade väldigt länge.

Första pussen var iallafall vid en backe. Vi hade tagit en promenad, jag och denna unga pojke som jag numera föraktar. Sedan blev det väl som det blev. Jag kommer inte ihåg riktigt men det jag kommer ihåg var att jag ringde mina tjejkompisar direkt och berättade all the details. Som en äkta tönt.

Det var ju såklart roligt, mysigt, spännande och lite småläskigt. Man var ju vuxen nu, typ. Men det är inget jag har lagt på minnet direkt. Det är därför jag tycker att det är väldigt viktigt att man skriver dagbok. Men en sak jag kommer ihåg är att jag visste vem jag ville skulle bli min första kyss, hahahaha. Men så blev det inte, vilket jag vet att denna person ångrar djupt. Na na na naaa...

Det är inte viktigt vem som var ens första kärlek, vem som fick den första kyssen eller en massa andra "första gången"-upplevelser. Det viktiga är vem som är ens sista.

Jag har många många många drömmar men några saker har följt med mig en lång tid. För alla som känner mig vet redan vad det bästa är för mig - nämligen barn. Det är min största dröm men den vill jag uppfylla när jag har karlen i mitt liv, stadig ekonomi och en inre ro inom mig. För att uppnå dit måste jag uppfylla mina andra drömmar.

En sak jag länge har velat göra är att resa överallt. Jag har numera förstått att det är omöjligt men kontinenter såsom Latinamerika och Afrika vill jag se och upptäcka innan jag får barn. Jag vill faktiskt åka till Sydafrika och gå på safari med min kamera, haha. Jag vill även åka till Bolivia, Argentina, Chile, Peru och Brasilien. Jag vill även upptäcka Kuba och Mexiko. Inom Europa och USA känner jag att jag kan ha barnen med mig men dessa andra länder vill jag göra INNAN barnen kommer. Jag får se hur det blir men något av dessa länder måste göras.

Jag vill komma långt med jobbet. Jag vill känna mig trygg som lärare, ha en fast anställning och trivas på min arbetsplats men även få vara chef. Ha större ansvar. Det är också en dröm jag har. Jag skulle aldrig kunna bara vara lärare eftersom jag alltid vill utvecklas och det är ett mål - att bli chef/lagledare på något vis. Ett tag funderade jag på att bli rektor men att undervisa är min grej. Jag ÄLSKAR det och skulle nog inte vilja ge bort det. Annars kan jag köpa en skola och öppna mitt eget. Det är också en dröm som jag har lagt på is nu men som kanske kommer fram när jag blir mer hemmastadd i yrket? Hm.. jag har ju en HEL vision om hur det skulle vara och jag tror det skulle bli riktigt bra.

Jag vill även hoppa bungyjump, åka luftballong, lära mig att åka skidor, inreda mitt eget hem, skapa en fantastisk trädgård, lära mig baka otroliga muffins, gå på glasblåsning, vinprovning och en massa annat. Åh, det finns så många drömmar inuti mitt huvud. Men huvuddrömmen är och kommer alltid att vara barn, att få äran att bli mamma.

Eftersom det var en trööööööög söndag så har jag gått runt med svarta tights, vitt linne och en tjock kofta. Med andra ord: MYS!

Vi slog ihop sängarna så sov jag, Carin och Zinbin som små fjärtar! :)

Dag 13 mina vänner... Den här veckan har varit en rena rama berg och dalbanan. En massa beslut som ska tas och en aning panik. Men man tar en dag i taget och allt blir bra. Vi har varit med vänner, nära och kära och haft roligt. Idag ska det även firas för Evan. Jag har även fått prova på squash som jag tyckte var super duper rolig! :D

Haha.. den jag brukar använda är brun och liten. I den finns det:

- Min plånbok.
- Tuggummi.
- Ett gammalt SL-kort.
- Ett par gamla kvitton.
- Näsdukar.
- Nycklar till hemmet.
- Mina hörlurar till mobilen.
- Alkoholsprit... jag är ju sååå ren!
- Ibland hamnar en bok plus kalendern i också.


Jag har tyvärr ingen bild på det men ni kan få se detta istället:

                                                        Sånt brukar också finnas nära till hands...
 

Jag har, som ni säkert redan vet, två systrar. Både är yngre än mig. Gena och Carin och båda har faktiskt bloggar fast Carins verkar ligga en aning på is.. höhö.

Jag och mina systrar står varandra väldigt nära, så nära att de flesta blir förvånande över vår relation och det finns en del som faktiskt blir avundsjuka på det också. Men inget berör oss, inte. Vi fortsätter bara vårt race och vår vänskap baseras mycket på rätt uppfostran av våra föräldrar. De har alltid varit noga med att familjen kommer först, oavsett vad. Jag kan vilja skjuta mina systrar och kanske till och med bryta deras nacke då och då men i slutändan är de mina systrar och ett litet tjafs ska inte påverka något. Alla tjafsar men det speciella med systrar är att man hittar tillbaka till varandra, ibland utan att ens tänka på det.

Carin är iallafall den mellersta ungen och hon är snart klar med sin utbildning, arbetsterapeutlinjen och Gena pluggar på komvux. Det återstår att se vilken väg hon tar. De är båda muppar som har suttit på deras arslen och shoppat upp alla sina CSN pengar på ungefär två dagar och sedan tvingats vara fattiga resten av månaden.. vilket är roligt att se, haha. Men nu söker de jobb för fullt och vi hoppas att vi alla får det för då jävlar ska vi leva livet... Eller ja, ungefär. Ni kommer ju se vilken förändring det kommer att bli när vi alla har jobb.  

Jag trivs med mina systrar, jag har alltid kunnat berätta det mesta till dem och de har alltid varit dem som har stått och stöttat mig. Oavsett vad. Det kommer bli tufft när vi alla skaffar oss våra "egna liv" men jag vet att vi tre aldrig kommer släppa taget om varandra och aldrig låta fjuttiga saker komma emellan. Vi har vår uppfostran att gå efter och vi kommer hålla ihop. No matter what.

Jag vet att dagen precis har börjat men jag kan väl säga att det är sköna kläder, mjukis. Blä.

Min tro har inte direkt varit en hemlighet för er, min omgivning och för alla andra. Jag har alltid ett kors på mig och numera även ett kors tatuerat. Den gjorde jag i Jerusalem när jag gjorde min pilgrimsfärd. För mig är min religion verkligen det som har räddat mitt liv.

Jag har inte alltid varit troende och det fanns en period då jag tvivlade på Gud. Tills Han gav mig ett tecken om att han vakade över mig. Psaltaren 91:11 var ett budskap som än idag betyder väldigt mycket för mig och som har fått mig att ta varje dag som det kommer. Jag blir faktiskt glad av min religion och min tro för det stärker mig och vad jag än gör i livet vet jag att Gud står där och väntar på mig. Jag har full förståelse för att människor ser ner på religion idag men jag anser att det har gett mig väldigt mycket. Mycket mer än vad jag någonsin trodde och det har gjort mig mycket starkare. Någon gång kommer jag förenas med Gud och den tanken gör mig lugn. Jag är inte perfekt, långt ifrån, men Han älskar mig. Oavsett vad.

Oj, vad svår denna var. Istället för att skriva om ett ögonblick jag har varit med om kan jag skriva om ett jag drömmer om. Ögonblicket då jag får mitt barn i min famn. Ett scenario som körs om och om igen, inuti mitt huvud. Den är fantastisk men samtidigt kan jag aldrig föreställa mig hur det nu skulle se ut, kännas och beröra mig. Jag vet inte men allt jag vet är att från den stunden skulle jag vara otroligt lycklig.

Jag tycker och kommer alltid tycka att få barn, se de växa upp och få äran att bli mamma är det finaste en kvinna kan få. Inget kan toppa det. Att se något man har skapat fram växa, att se på dig som sin räddare och sitt allt. Att i det ögonblick ditt barn når din famn så är ditt liv komplett. Det är så jag känner. Att jag kanske aldrig får uppleva det är en sorglig tanke men det är något jag förbereder mig på. Men att drömma om det, en liten stund, det är en fantastiskt ögonblick för mig.

Jag hoppas verkligen att alla ni som har möjlighet att få barn uppskattar gåvan ni har fått av Gud. Ta vara på den och ta vara på den tiden ni har med era små änglar.

Mina allra bästa vänner är mina systrar men jag har en vän som jag har fått turen att ha, genom vått och torrt. Det är DJ. Hon är min allra bästa vän och det är för att hon vet exakt ALLT om mig och hon har aldrig dömt mig. Hon har alltid stått vid min sida och gjort allt för att jag ska vara lycklig. Hon håller inte alltid med mig, absolut inte, men hon försöker då leda mig på rätt väg. Vi är helt olika människor men ändå har vi lyckats jobba på vår vänskap, som har haft sina ups and downs.

Jag och DJ träffades i klass 7 och hon ogillade mig i början. Hon tyckte att jag var för hypad, pratsam, vågade stå emot allt och var så långt bort från blyg. Hon däremot var superblyg, tyst och blyg. Men vi fann varandra. Hon såg att det fanns en fin människa under den stenhårda ytan. Efter det har vi varit som Piff och Puff genom hela högstadiet, gymnasiet och alla år efter det. Vi kommer fortsätta vara det. Vi ska se varandra vandra i vitt, se våra magar växa stort, höra varandra klaga på hur mycket vi kissar och fjärtar under graviditeten och vi ska varandras barn växa. Vi ska klaga på våra barn genom alla år för att sedan göra allt i vår makt för att undvika våra jobbiga barnbarn. Vi ska åldras, klaga allt mer på livet och diskutera allt i minsta detalj. I 100 år.

Bara för att man är två helt olika människor betyder det inte att man inte kan ordna fram en fin vänskap.

Plugg, plugg... städa.

Det är allt. Mitt liv har blivit så enkelt.

Mot kvällen blir det förhoppningsvis mys med systrarna/vännerna.