Inget att säga.

Jag har verkligen inget att säga... verkligen ingenting.

Jag är trött, seg och grinig... men ändå tillfredställd på många sätt. Jag vet inte varför men livet verkar vara väldigt bra just nu. Att jag ska börja med mina genomgångar på praktiken är en annan femma. Jag ska börja med det på tisdag och är väldigt väldigt nervös. Jag förstår inte varför men så är det.

Snart åker vi... snart! Jag är så tacksam för den här resan för jag behöver verkligen den! Verkligen! Åh, jag ska verkligen försöka njuuuuuuta av den så mycket som möjligt!

nemo saltat sobrius.


Speak up!


Kommentera inlägget här:


Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0