Underlig morgon.

Jag är ju rätt så realistisk av mig,
men på något sätt blev jag ändå ledsen.
Jag vet att det är mycket bättre såhär men ändå kan jag inte låta bli att
känna saknad till den känslan.



nemo saltat sobrius.


Speak up!


Kommentera inlägget här:


Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0