Det sorgliga med det hela är att man vill så gärna att folk ska börja åka kommunalt men det blir så svårt att göra det! Jag hatar SJ. Vägen till Stockholm C var underbar eftersom det fanns inga fjortisar så långt ögat kunde nå och istället satt det två äldre människor och diskuterade andra världskriget! Jag satt och lyssnade intensivt och det märktes. Mannen (det var en man och en kvinna) var så kunnig att jag nästan fick en chock! Han kunde datum, namn och platser utantill och jag beundrar det så himla mycket. Jag satt där och tänkte på om jag någonsin skulle kunna bete mig såsom han gjorde. Så smart, så belevad och vältalig. Härligt.

Men allt sket sig då jag väntade på tåget till Uppsala. Det, och många fler skulle inte komma. Jag fick sitta där och vänta på nästa tåg som skulle komma om ungefär en timme. Jag satte mig på en bänk då det kom en tjej med sina två hundar. Jag har stor respekt för de som är hundägare eller hundälskare men jag är tyvärr inte en av er. Jag tycker inte om hundar, jag vill inte ha dem nära och jag vill absolut inte kela med dem. Jag är faktiskt även smårädd för hundar, stora som små. Men vissa hundägare vägrar fatta det. Jag tog mina saker och gick raskt därifrån och att hon tog åt sig struntar jag i fullständigt.

När jag väl kom till Uppsala så missade jag bussen. Jag frös ihjäl så jag tänkte inte sitta och vänta en halvtimme på att den skulle komma. Jag gick. Det finns en lång mörk väg strax utanför där jag bor och jag ville faktiskt ge upp då jag såg den. Jag hade totalt glömt bort att den existerar och sedan märker jag att det inte finns NÅGON i närheten. Som den fegisen jag är så höll jag andan och gick det allra fortaste som jag kunde.

Glädjen var ändå där då jag kom hem och såg att mina framkallade bilder hade kommit. Underbara bilder på min familj.