Jag har en egenskap som jag verkligen hatar. Jag kan aldrig vara riktigt sur och hämnas. Aldrig. Jag har alltid haft väldigt svårt för att ge tillbaka eller se till att någon annan blir ledsen, trots att dessa personer kan ha sårat mig enormt. Jag hatar det eftersom man känner sig så utnyttjad varje gång. Jag vet att ni som läser detta kanske tycker att det är något bra, att man inte vill hämnas eller kan vara elak. Men det är inte alltid så. Ibland vill jag bara skita i vissa människor och bara visa dem att de i själva verket är skithögar som inte förtjänar något annat. Jag kan göra upp en massa scenario i huvudet där jag visar dem vart skåpet ska stå, men så fort jag får chansen så blir jag snäll och TYCKER SYND OM DESSA MÄNNISKOR!

Någon dag ska jag visa alla, och då kan man glömma den snälla Marina som aldrig är sur. Jag bryr mig inte om det är fult att bete sig på det viset eller att man ska vara artig mot vissa... Jag är alltid trevlig mot folk och har väldigt svårt att vara elak. Jag får skuldkänslor ifall jag är elak mot någon och tänker på det rätt så länge. Men alla är inte på det viset, vissa söker sig till bråk, tjafs och vill förstöra. Jag förstår inte vad man får ut av det hela, eller varför man beter sig så elakt och fult.

Jag tror på karma och det är nog därför jag inte är sur länge eller hämnas. Jag tror att allt kommer att komma tillbaka och bita en i arslet. Jag kan erkänna att jag vill att det ska ske med vissa människor, men samtidigt så kommer jag inte njuta när det väl händer. Jag vill och jag ska försöka njuta för jag förtjänar det efter all skit jag har fått av dem.