Ibland blir jag trött på Domarens fördomar mot allt och alla, att han alltid ser saker och ting i svart och vitt. Jag orkar inte tjafsa om små saker hela tiden, när jag egentligen bara vill knocka ner honom och låta honom ligga där.

Det är en sak att ha fördomar, så länge man håller det för sig själv. Men att lägga det på MIG och låta MIG drabbas av dessa tankar är elakt och dumt. Vi är två i ett förhållande, det ska alltså vara lika för båda. Får han, så ska fan i mig jag också få. Ska jag inte få det, då ska han inte få heller. Jag kan inte bry mig mindre om vad han gör med sitt liv, så länge han inte skadar någon. Men att inte ge mig samma möjlighet är fel. Därför tänker jag sluta öppna en massa dörrar för honom, om inte han börjar att göra det för mig.