Idag har jag försökt koncentrera mig så att jag kan plugga, men det har varit väldigt svårt. Jag tänker på vad man borde göra, vad man skulle ha gjort, vad som gick fel, vad som gick rätt. Allt. Det är verkligen inte bra läge just nu, men det kommer nog aldrig att vara det så det är bara att ta det när det väl kommer.

Jag är verkligen förvirrad, men jag ser ingen annan utväg. Jag vet att det här bäst, med tanke på omständigheterna. Man kan inte vara självisk, inte i det här fallet. Även om jag önskar att jag för en gångs skull kunde tänka på min lycka. Jag antar att man får ta en dag i taget, sedan hoppas på att det  blir bättre. Om det ens blir det.