Idag åker jag till Uppsala, kanske lika bra det. Jag vill ju helst vara med min pappa, men läkaren säger att han kanske får åka hem redan på fredag. Vi får se hur det blir, men annars är det skönt att komma bort och jag antar att vissa andra människor kanske tycker att det är skönt att jag lämnar Stockholm ett tag.

Jag har aldrig varit en människa som är arg länge, för jag släpper saker och ting väldigt snabbt. Men jag har upptäckt att det måste nog ta ett slut, att jag någon gång måste förstå att folk inte kan göra precis som de vill hela tiden. Jag syftar på en viss händelse, och allt jag har att säga är att jag är inte arg, ledsen eller upprörd. Bara besviken. Men ju längre tiden går så lär man känna människor, hur de fungerar och hur de kommer att vara. Jag antar att jag har lärt mig det nu och tänker anpassa mig efter det. Jag tänker behandla folk såsom de behandlar mig, men en sak jag ALDRIG kommer att göra är att prata skit om någon, någon som står mig nära.

Jag har alltid varit en person som inte kan vara tyst om mina åsikter. Jag kan visa och säga hur jag känner till en annan människa, vilket inte alltid uppskattas, men det är inget illa menat. Jag tycker bara inte om att man ska vara falsk, otrevlig utan någon anledning och gå bakom ryggen på folk som man kallar människor. Men jag kommer alltid att vara ärlig, oavsett vad,  för att jag anser att det är en bra sida hos mig. Jag har inte många bra sidor, men min ärlighet är en stark sida hos mig som jag inte kommer släppa taget. Jag tänker inte sänka mig lika lågt som andra och prata skit när jag kan säga det öga mot öga.