Vi kom hem nyss från sjukhuset, men vi körde förbi Lidl och köpte lite små saker som behövdes. Imorgon åker jag ju till Uppsala igen, för nu känner jag att jag har missat rätt så många viktiga föreläsningar. Idag missade jag två styckna som jag verkligen känner att jag borde ha gått på, för Greklands och Atens slavsystem... nja, är nog inte så insatt i det och boken som handlar om det ÄR SÄMST. Tråkig, ingen ordning alls och författaren har nog valt de svåraste orden han kunde finna. Man förstår ju nästan ingenting. Jaja, det hjälper inte att klaga.

På fredag kväll börjar vår helg också, då vi ska vara med varandra i tre dagar. Det känns verkligen som om det behövs då vi knappt har hunnit ses de senaste dagarna. Han jobbar, pluggar och tränar nästan VARJE dag så det blir ju lite tid över för mig, vilket irriterar mig såklart men det är inget man kan göra något åt. Han jobbar ju för att hjälpa sin pappa (och även Domar jobbet), pluggar gör han för att han måste (och det är något som jag vill att han ska satsa på helt!) och sedan träningen, handboll, som ja.. Som han älskar. Jag älskar inte den, för jag tycker den tar för mycket tid och han får inte den uppskattningen utav sin tränare, som han borde få, men man ska göra det man älskar. Eller hur? Jag tänker använda mig utav kliché motto och säga att så länge han är lycklig, så är jag lycklig.