Lördagen.

I lördags var det mysigt att vakna upp till min Domare, faktiskt. Det kändes verkligen ovanligt, fastän vi har gjort det ett par antal gånger. Vi gick för att luncha, sen storhandla (igen) fast då lite mer tekniska saker som till hans bil, min bil och min dator. Det var i alla fall väldigt roligt, det kändes som om vi vore gifta (haha!). Sedan blev det O'learys eftersom det var match och Domaren ville verkligen gå på den, men annars skulle vi ha gått på en restaurang som någon rekommenderade, men men.. En annan gång :) Sedan var det söndag, and off he went.

Det kändes så sjukt tomt. Jag blev rätt så ledsen när jag kom in i mitt rum, speciellt då jag skulle lägga mig. Sängen ÄR stor, men då kändes den liten och tom. Jag kanske låter fånig, men det blir så när man lever ensam. Man uppskattar små saker allt mer.

En annan sak som jag tänkte på var hur mycket jag och Domaren uppskattar våra stunder med varandra. Vi har väldigt sällan dessa stunder för varandra, helt själva, men någon dag kommer vi ju flytta ihop och då kommer varje dag vara "en stund" för oss. Kommer vi då vara lika gulliga, pussa varandra på kvällen medan den andra sover och älska varandra allt mer efter varje morgon? Många som är gifta säger att den där "jag är så kär" känslan försvinner, men gör den det? Jag har varit tillsammans med Domaren i ett helt år (och en dag!) men jag har fortfarande den pirrande känslan i magen. Det återstår att se då.

nemo saltat sobrius.


Speak up!
lollo

Jag tror inte sånt försvinner, jag och david har snart varit ett par i fyra år och bott ihop i snart tre år och det är underbart nu med :) Vad bra att det går så bra för dig och Domaren :)

2008-09-16 @ 22:13:51
URL: http://daloatf.blogg.se/


Kommentera inlägget här:


Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0