Folk.
Det finns människor som frågar mig varför jag har svårt för "människor" och jag har bara lust att smocka till den personen då. Varför vet jag inte men jag får bara den lusten.
Jag har inte "svårt för människor" utan jag gillar bara inte att vara social. Visst, det är jobbigt att inte våga prata ut om vad man tycker men jag biter ifrån när jag känner att något har blivit fel. Det har flera upptäckt, bland annat mitt arbetslag. Jag tycker inte bara det är värt att lära känna människor längre för man blir bara besviken i slutändan. Jag har mina få nära och jag är nöjd. Är jag i skolan så kör jag mitt race - jag är där för att få betyg. Är jag på jobbet är jag där för att göra mitt jobb. The end. Jag vill inte få en ny bästa vän eller en livskamrat. Utöver det har jag aldrig haft en "klass" i skolan sedan jag började universitetet och jag har aldrig haft ett jobb där jag har stannat mer än en månad eftersom det är periodstider. Jag kanske får kamrater när jag får ett fast jobb men tills dess tänker jag fortsätta mitt eget race.
För mig är människor bara en bunt egoister som bara tänker på sig själva i första hand. En bunt snåla människor som mer än gärna lever på andra. För mig är människor en bunt skara som jag mer än gärna lever utan. Så, hur ska jag kunna sluta ha svårt för människor när jag bara har sett dåliga sidor? Snälla, börja inte köra med att man ska inte döma ALLA och blabla.. Jag VET att det finns bra människor därute som skulle passa mig perfekt men nu söker jag inte nya bekantskaper. Jag vill inte. Det räcker med att jag tvingas stå ut med dem människorna jag har i min omgivning nu.. Jag behöver inte fler personer, även om det är bra människor.
Jag vet vilka människor jag vill ha i mitt liv. Min familj, utan att ens tvivla i en halvsekund och min framtida familj. That's it. Sedan finns det vänner som jag älskar men jag har upptäckt att även dessa kan försvinna och att dessa människor har sina egna familjer att prioritera. Jag vet vilka som sätter mig först i allt och det är MIN familj. Mina framtida barn, som jag redan älskar över allt annat, kommer känna samma sak för det är så jag kommer uppfostra dem.
Tro mig - jag har sett alla sorts människor. Bra och dåliga människor. Tro mig, det dåliga tar över de flesta. Jag tänker inte slösa mer tid på folk, oavsett om det är värt det eller inte.
Jag har inte "svårt för människor" utan jag gillar bara inte att vara social. Visst, det är jobbigt att inte våga prata ut om vad man tycker men jag biter ifrån när jag känner att något har blivit fel. Det har flera upptäckt, bland annat mitt arbetslag. Jag tycker inte bara det är värt att lära känna människor längre för man blir bara besviken i slutändan. Jag har mina få nära och jag är nöjd. Är jag i skolan så kör jag mitt race - jag är där för att få betyg. Är jag på jobbet är jag där för att göra mitt jobb. The end. Jag vill inte få en ny bästa vän eller en livskamrat. Utöver det har jag aldrig haft en "klass" i skolan sedan jag började universitetet och jag har aldrig haft ett jobb där jag har stannat mer än en månad eftersom det är periodstider. Jag kanske får kamrater när jag får ett fast jobb men tills dess tänker jag fortsätta mitt eget race.
För mig är människor bara en bunt egoister som bara tänker på sig själva i första hand. En bunt snåla människor som mer än gärna lever på andra. För mig är människor en bunt skara som jag mer än gärna lever utan. Så, hur ska jag kunna sluta ha svårt för människor när jag bara har sett dåliga sidor? Snälla, börja inte köra med att man ska inte döma ALLA och blabla.. Jag VET att det finns bra människor därute som skulle passa mig perfekt men nu söker jag inte nya bekantskaper. Jag vill inte. Det räcker med att jag tvingas stå ut med dem människorna jag har i min omgivning nu.. Jag behöver inte fler personer, även om det är bra människor.
Jag vet vilka människor jag vill ha i mitt liv. Min familj, utan att ens tvivla i en halvsekund och min framtida familj. That's it. Sedan finns det vänner som jag älskar men jag har upptäckt att även dessa kan försvinna och att dessa människor har sina egna familjer att prioritera. Jag vet vilka som sätter mig först i allt och det är MIN familj. Mina framtida barn, som jag redan älskar över allt annat, kommer känna samma sak för det är så jag kommer uppfostra dem.
Tro mig - jag har sett alla sorts människor. Bra och dåliga människor. Tro mig, det dåliga tar över de flesta. Jag tänker inte slösa mer tid på folk, oavsett om det är värt det eller inte.
Speak up!
Trackback
