Jag sov sent igår och vaknade för inte så länge sedan. Det var jobbigt igår, faktiskt.

Jag förstår att vissa människor vill påverka andras liv, men inte när man vill förhindra. Jag kommer aldrig kunna forma en slags förståelse för er två och aldrig kunna ha respekt för er på grund av allt ni gör. Jag vet att ni tror att ni gör rätt, men innerst inne borde ni två, av alla personer, veta om kärlek. Jag förstår inte hur ni kan göra allt för att få er vilja fram, även om ni sårar personer på er väg.

Jag vet att texten ovan och mina åsikter kommer såra en person jag bryr mig om. Men vem var där för mig när jag led i alla dessa månader? När jag nekades ett par hundra gånger om, utan någon som helst anledning. Ursäkter gavs, men löjliga sådana. Det var ursäkter man hade snappat upp på för att ha en bortförklaring. Men den viktigaste person förstår inte det, ser inte det.

Därför går jag min väg. Ensam.