Apropå bebisar.
Det är jag, när jag var liten.
Och nej, jag petar inte i näsan.
Det är min kind som blivit ihoptryckt
så skuggan ser ut att vara mitt finger.
Iallafall, täcket bakom mig - det beiga täcket.
Det har jag fortfarande och jag tänker behålla det
tills första ungen ploppar ut.
Härligt.
Speak up!
Trackback
