Igår var min sista idag på praktiken. Det var faktiskt sorgligt, helt otroligt. Jag gillade verkligen många elever och jag hade ingen aning om att de gillade mig så mycket. Vissa var ledsna på RIKTIGT och upprörda över att jag inte skulle börja jobba där. Visst, jag vill inte att de ska vara ledsna och arga men det kändes skönt att ha haft en sådan påverkan på dessa elever. Detta får mig att sträva efter min examen allt mer. Det känns så jävla skönt att ha valt det yrket man vill ha, och inte ens behöva tveka över det.



En lärare som jag jobbade med, den enda manliga i arbetslaget, kom fram och började diskutera yrkesval. Han hade varit på utflykt med eleverna som då fick den kända frågan "Vad vill ni bli när ni blir stora?". Alla hade svarat olika, såklart. Men poängen här var att läraren visste sitt svar - lärare. Han sa att han faktiskt är där han alltid har velat vara. Att han älskar att vara lärare. Vi diskuterade fördelarna med detta yrke - det är härligt. Man är en stor del av elevernas liv, man är där som både vän och mentor. Dessutom blir yrket aldrig tråkigt eftersom man kan variera väldigt mycket, det handlar enbart om hur pass kreativ man är. Att eleverna alltid har bus för sig och på grund av det vet man aldrig hur nästa dag kommer se ut är en pärla i sig.

Jag tror (läs: vet) att jag har valt det bästa yrket som finns.