Två gamla inlägg.

Jag hittade två gamla inlägg om Domaren och blev sådär nykär igen. :)


Jag älskar när han...

... kysser mig på pannan.
... sträcker på huvudet för att han vill att jag ska kyssa honom på halsen.
... oroar sig så fort jag är sjuk eller mår dåligt.
... ringer mig bara för att säga att han älskar mig.
... kallar mig för Gums, hans konstiga smeknamn för mig. (nu är det Ärtan också!)
... tittar på mig på ett visst sätt.
... får mig att skratta, när allt omkring bara är svart.
... orkar lyssna på min röst, som är så falsk att de döda vänder sig i graven.
... låter mig lägga extra vitlökssås på min kebab eller köpa Green & Garlic-dippen på Max.
... följer med mig på bio, fastän han avskyr det.
... har hittat något han älskar, för då pratar han så mycket om det. Som ett litet barn en tidig julmorgon.
... säger fina ord, precis då jag behöver höra det som mest.

Men det jag älskar mest med honom är att han älskar mig, för den jag är. Han har inte försökt ändra på mig på något sätt, aldrig en enda gång.




Domaren är faktiskt en underbar person, på alla sätt. Han har egenskaper som är helt otroliga.

1. Han ska alltid hjälpa människor, oavsett om han känner dessa personer eller inte.
2. Han är en god lyssnare, någon som sitter och verkligen hör allt man säger och ger råd.
3. Han ställer upp, oavsett vad. Han ser alltid till att göra sitt bästa för andra, att alltid skapa vägar som leder till det bättre.
4. Han får en att skratta, i varje läge. När man är ledsen så är det han som får en att le.
5. Han älskar mig, mer perfekt än så kan man inte bli!

Jag är glad över att han är min och att jag är hans.



Speak up!


Kommentera inlägget här:


Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0