Att söka efter sitt mål

Blod, svett och tårar. Det är det som krävs av universitetsstudenter. Salstentorna är fulla av nervösa människor som har suttit i timmar dagar innan och studerat in vartenda blad av varje litteratur. När examensdagen kommer är glädjen stor och känslan av att man faktiskt har lyckats är närvarande i ens sinne. Nu är man redo för världen. Att arbetslösheten skulle vara en självklar faktor i ens tillvaro fanns inte på kartan. Att inte ha ett jobb var inte en situation som fanns i mina tankar, jag som pluggade dubbla kurser och ibland trippla för att komma fram till målet. Idag sitter jag framför min dator och söker jobb som en överdoserad knarkare.

Jag har säkerligen sökt över sextio jobb och vissa av dem är jag alldeles för högkvalificerad för men jag är vad man skulle kalla desperat. Jag känner mig värdelös som inte lyckats få ett jobb, speciellt när jag vet att jag är otroligt duktig på det jag gör. Att inte en enda skola har ringt upp mig känns som en hård smäll mot magen och jag kan inte hjälpa att fundera kring orsakerna. Jag kan komma på två anledningar; mitt efternamn och min erfarenhet. Mitt efternamn är utländsk men jag är en stark resurs då jag talar fem språk, varav fyra är flytande. Men jag misstänker att några av skolorna väljer bort mig just för att jag har det efternamnet jag har. Jag har länge funderat att använda mig utav ett svenskt namn på mitt CV men jag vill inte veta. Jag vill inte veta att jag befinner mig mitt i kaksmeten på grund av ett efternamn som jag är stolt över. Ett efternamn som har ett folkmord att hedra, ett efternamn som min älskade farfar valde ut för att skydda oss och som har gett mig det liv jag har idag.

Erfarenhet söks, såklart. Jag har ett år, och enbart det. Men på ett år har jag hunnit med så mycket; att planera, att få till otroligt bra lektioner, att gå igenom en hel lärobok med mina elever, att motarbeta mobbing, ha föräldrasamtal och att ha diskussioner med missnöjda föräldrar och elever. Jag har hunnit med mycket men det ser inte arbetsgivaren eftersom de stirrar blint på ”anställd från vårterminen 2010 till vårterminen 2011.” Jag har fått många nej på grund av att de har anställt någon med flera år på nacken men hur ska jag lyckas få mer erfarenhet om jag inte får möjligheten att arbeta? Hur ska jag lyckas få ett jobb om det ständigt ska stå att jag har varit verksam lärare i enbart ett år?

Idag finns det många ungdomar som inte får jobb av samma anledningar som jag, deras utländska namn och brist på erfarenhet. Ett CV är ett blad av svartfläckade ord som inte ger mer än en inblick i människornas personlighet.

Jag må ha enbart ett år som erfarenhet men som en kollega sa till mig; bara för att man har gjort något i trettio år betyder det inte att det är bra.