Det kanske sticker folk i ögat, det kanske förargar en hel del. Det kanske gör personer besvikna och kanske lite upprörda. Men bara för att man ser något tydligt och klart betyder det inte att det befinner sig ett totalt kaos inombords, bakom ridån. Jag bryr mig inte om folk inte tycker att jag förtjänar denna lycka jag fick igår, för jag vet att jag gör det. Det räcker för mig.

Jag har under större delar av mitt liv kämpat mig igenom total mörker, ett bottenlöst djup som aldrig når sitt slut. Jag har kämpat som in i helvete för att finna strimma ljus. Jag har befunnit mig i mardrömmar jag aldrig skulle vilja att någon annan upplevde och där har jag varit alldeles ensam. Ensam har jag fallit, skrikit, gråtit, tumlat runt i mörker och allt har jag lagt in i en liten låda för att aldrig tillåta de i min omgivning se vilket kaos jag befinner mig i. För låt oss vara ärliga - vem har märkt att sorg har speglats i mitt ansikte eller ens sett en glimt av den totala infernot jag har passerat gång på gång?

Äntligen har jag funnit mitt lilla ljus. Jag säger inte att vägen dit har varit felfri, jag säger inte att jag har gjort misstag men det är mellan mig och Gud. Ingen annan. Gud har förlåtit mig, något han har visat tusentals gånger. För det är jag evigt tacksam. Jag kommer aldrig att komma undan mina misstag, aldrig kunna glömma dem eller gräva ner dem. Men det gäller att dra ett streck, lägga saker bakom sig och gå vidare. Trots det ständiga mörka molnet som är vakande så gäller det att våga släppa det, våga låta mig själv vara lycklig. För en gångs skull få vara lycklig, men jag kan ha förståelse för att vissa inte klarar av att jag är lycklig.

Om det är något jag förtjänar så är det lycka. Det är få människor som vet vad jag har tvingats gå igenom och dessa människor är oftast dem som ser mig med beundran. Det måste finnas en anledning att de gör så. Det är dem som ser till att jag har förstått att jag är stark. För även om de saker jag har fått uppleva inte har varit gröna ängar, blåa hav och solsken så har det gjort att jag är den jag är idag.

Jag vet vem jag är, till skillnad från andra personer. Jag vet vart jag står, jag vet hur jag mår och kan jobba kring det, jag vet vem Marina är, jag vet hur jag ska kämpa och jag vet att jag är stark för att jag kan blicka tillbaka och säga; Jag klarade det. Tro mig, det är långt ifrån många som klarar av det jag har klarat av.




                                                      And I just can't keep living this way
                                             So starting today, I'm breaking out of this cage
                                                    I'm standing up, I'ma face my demons
                                                    I'm manning up, I'ma hold my ground
                                                      I've had enough, now I'm so fed up
                                                 Time to put my life back together right now!